I allt för många år har vissa tankar förgiftat min hjärna och förpestat min vardag. Hur mycket jag än har försökt så försvinner dem inte och det är troligen därför jag har en sånt enorm behov av att få bekräftelse. Bekräftelse på att det är okej och att jag får må dåligt även fast jag inte har gått igenom världens svåraste och vidrigaste situationer. Något som jag aldrig har förstått är varför jag har mått så dåligt som jag har gjort. Inte ens nu kan jag acceptera att jag mår som jag mår för jag kan inte finna en anledning till det. När jag har en dålig dag eller period så är det väldigt sällan som det beror på något som har hänt. Oftast så kommer det bara helt plötsligt från ingenstans även fast det kanske till och med har hänt en del bra saker innan. Det gör mig så otroligt förbannad på mig själv och min frustration gör såklart så att jag mår ännu sämre i slutändan. Vad har jag att klaga på egentligen? Jag kan inte finna något som rättfärdigar för att jag ens ska få tillåtelse till att må dåligt.
Jag vet att man inte ska jämföra hur man mår och om vem som har gått igenom värre saker, men det är så otroligt svårt att låta bli. I de sanna böckerna som jag läser så går människor igenom de mest hemska sakerna jag kan tänka mig och ändå så kan de i slutändan hantera det så bra, visst kanske det tar sin tid men de lyckas verkligen. Sedan så har jag en del vänner som har gått igenom mycket skit men som idag kan skratta bort det och glädja sig åt att det stärkte dem. Men vad har jag gått igenom? Mitt liv har inte varit så hemskt även fast det ibland känns så. Jag känner mig bortskämd och barnslig, mitt letande efter händelser har pågått i över tio år nu men jag hittar aldrig något som jag kan skylla på. Ibland så önskar jag att jag hade blivit misshandlad, våldtaget eller dylikt. Eller det önskade jag mig mest i yngre ålder men jag börjar växa ifrån det. Jag vet att jag bara skulle må sämre om det hade hänt och att jag egentligen inte vill det innerst inne, vem vill bli så skadad egentligen? Men jag har varit så desperat efter att ha en ursäkt för jag klarar inte av att jag sitter och gråter för ingenting.
Vad är min ursäkt egentligen? Jag har inte ens en anledning… ändå så sitter jag och har mage till att klaga över mitt tragiska liv.Vad har jag ens att klaga på? INGET. Jag är så jävla förbannad på mig själv.
det är bra det 😉
haha ja 🙂
Så brukar jag också känna, men ibland har vi alla perioder då vi mår dåligt. Ibland för något som har hänt och ibland utan anledning. Tycker dock inte att du ska jämföra dig med andra, för jag antar att du har det rätt så jobbigt ändå.
Sv: Haha, jag blir bara glad av kommentarerna och tycker inte alls att du spammar 😀 Men visst får man en sån känsla? xD
Sv: Hahah aw. Jag gillar att svara på kommentarer. 😀
Inte mycket alls, bakar haha 🙂
Du då?
Sv: Precis 😀 Hm, kan man kanske få din msn, så kan vi ju prata där? 😀
Vore jätte roligt och intressant att lära känna dig ;o
Sv: Känn dig addad! 😀
Haha okej, det låter ju gött det:)
åh, fina du 🙁
sv: Nej men precis, om man skulle klara de någon gång så måste man nog känna sig riktigt stolt 😀 jag klarar bara av lite kortare saker, typ som noveller. De va jag riktigt bra på i skolan! 😀
Har du något i skolan som du är lite extra bra på?
TJEJEN SLUTA!!!!
då får mig bara att spruta ur tårar av allt igen kännande…….. vet inte vad jag ska göra….
ge dej:((( så fin som du är! du är så vacker…. så fin och söt… så extremt bra texter…. för varje nytt inlägg vill jag bara sudda ut allt det där onda i dej mer och mer…. sagt det förut men,,, du förtjänar bättre söta du
och inlägget innan……….
det där om att det blivit en sådana vana att det är det enda som spelar någon roll, precis som man borstar tänderna varje morgon så behöver man de där hets stunderna av någon konstig anledning. Även fast man inte tycker det är gott. bara äter och äter för att få tycka illa om sig själv lite, för att få känna hur misslyckad man är..
Vad jag gör är att försöka fokusera på de bra stunderna.. så jäkligt svårt….
men har märkt att det som hjälper mig mest (förutom min pojkvän) är att springa! det får mig att tänka på annat, släpper tankarna lös lite granna och sedan hoppas på att jag slipper dem för en liten stund.. det får mig också att känna mig duktig
har du själv någonting som får dej att känna en smula av det där som kallas lycka?
försök hitta det!
har själv svårt att tro att det någonsin kommer kännas helt bra, att jag.. lilla jag kan ha ett bra liv.. Har redan svikit mig själv för länge sedan, men att svika andra är lite svårare eller hur ? =)
Kämpa med mej?…
Vill skriva så mycket, men antar att du hört det mesta flera gånger så vill inte verka för tjatig..
Men det är alltid till en tröst för mig att veta att det finns folk som bryr sig litegranna iallafall, och jag tror starkt på detdär "blahblah "blahblah som man själv vill bli behandlad":)))
många tröst kramar till dej!!
och som min pojkvän jämt säger till mig, försök att inte vara så hård mot dej själv.
=)) <3
Exakt så är det för mig också, jag mår dåligt för ingenting, kan ha varit glad för precis 5 sekunder. sen kommer jag på att jag mår dåligt. o blir värsta depp jätte länge, även fast det inte har hänt något?
Sen önskade/önskar ( bara ibland önskar ) jag att jag skulle bli våldtagen, påkörd, knivhuggen, misshandlad.
Fattar inte varför jag mår dåligt, har de fortfarande så.
sv: jo det är jobbigt ! verkligen skit jobbigt
sv: eller hur 😀 älskade det!
jag är inte heller stark. Inte när ingen ser…
<3
Inget du kan styra över, jag jämför mig också ofta med andras lidande, men det fungerar ju egentligen inte.
Ditt dåliga mående får finnas även med dem som har det kanske svårare än vad du har.
Läs mycket självbiografier och få lite perspektiv kanske…
Jo, fönstret var lite oväntat.
Har fyllt på händelsen under natten lite till.
Det är just sådana böcker jag också läser. =)
Jag menade på att man kanske ser att vissa kan stå ut med hur mycket motstånd som helst.
Men vissa kraschar av minsta lilla.
Så jag tror att alla är födda med olika nivåer på vad man klarar av.
Så man kan egentligen inte jämföra sig med andras liv.
Sv: pojkvännen hjälper mycket va :)) så skönt att du också har någon vid din sida som finns där för dej, hoppas han är lika mycket till stöd som min pojkvän är för mig. Vet inte hur mycket han har fått stå ut med under våra år tillsammans och av någon anledning har han hela tiden stannat kvar.
Man borde lära sig att uppskatta det lite mer eller hur =) men det är svårt när man inte tror på sig själv.
vet du om den här bloggen? kanske du gör men kan iallafall försöka tipsa… http://sandyhall.blogg.se/
många bra inlägg om positivitet och självkänsla..
svårt att ta in allt men själv har jag lyckats lite, alltid något =)
ha en bra dag
har inte sagt de än, men täntke säga det nu, din design är jättefin! 😀