I made it and I survived.

av

Jag klarade det!

Helt fantastiskt, det krävdes en stund även på morgonen men min uppgift blev klar och kunde lämnas in idag. Nu i efterhand känner jag att jag missade mycket och betyget kommer nog inte bli det bästa men godkänt får jag i alla fall. Såklart skulle vi tvunget diskutera i smågrupper om det vi hade skrivit och självfallet kommer läraren in just när det är min tur att berätta. Dubbelångest. Men det gick bra trots den darrande och hackande rösten! Efteråt sa hon till och med framför hela klassen att jag berättade en otroligt spännande livshistoria som var väldigt omfattande och fint berättat. Vi skulle intervjua en person med någon sorts funktionsnedsättning och sedan skriva en livshistoria av det, jag skrev om min kära bror som var snäll och ställde upp.

Summan av kardemumman: Allt gick inte åt helvete som jag befarade. Jag måste erkänna att jag var nära på att skolka men som tur var höll jag de dumma tankarna till att bara vara just tankar. Skräcken för de muntliga skrämde mig och dessutom har både min kropp och mitt ansikte svullnat upp så mycket att jag helst inte vill visa mig för någon alls. Kinderna har blivit dubbelt så stora på bara någon dag och halsens undersida har svullnat upp rejält, precis som det även gjorde i helgen. Riktigt obehagligt är det och jag kan inte säga att det får en att känna sig så särskilt attraktiv. Men jag trotsade ångesten och oron och klarade det, dags för mig att klappa mig själv på ryggen och säga bra gjort. ”klapp klapp”

(Bild från i somras)

8 svar på ”I made it and I survived.”

  1. Duktigt av dig att låta bli att skolka, trots att det var otroligt jobbigt för dig. =)

    Ja, det var ju efter boken "Vingklippt" ängel då alla verkligen föll för trenden.
    Därför tog det flera år för mig att ta och köpa den, ville inte att fler skulle tro att jag tog efter Berny.
    Och jag hade svart-vitt hår som hon innan boken kom ut, ändå kallade folk mig för copycat. =/

    Svara

  2. Ja, samma här, kan knappat erkänna att den var bra, utan att få emo-stämpeln på mig enbart för det.
    Och visst började alla dra hennes fraser och ord, som om det var deras, allmänt irriterande.
    Fick ofta höra: -"Du skär dig ju bara för att Berny gör det!"
    Och vid de gångerna hade jag ingen aning alls om vem Berny var.

    Svara

  5. Glad jag blir att det gick bra för dig.
    Du har ju så mycket intressant att skriva/säga så det är så synd när du inte får fram orden.

    Men hoppas detta ger dig mer självfötroende, you go girl!

    SV; Tack, söta du!

    Svara

  6. hej!
    jag har klickat runt lite på din blogg, och jag undrar om du skulle vilja medverka i ett projektarbete jag håller på med?
    jag ska alltså göra en film med berättelser från människor som har någon sorts ångestdiagnos – exempelvis borderline eller panikångest – och/eller som är självdestruktiva. detta gör jag dels för att lära mig mer om psykisk ohälsa i olika former, men också för att skapa en sorts gemenskap. jag skulle bli jätteglad om du visar dig vara ens lite intresserad eller vet någon som skulle vara det.

    du kan läsa mer om projektet på

    / christine

    Svara

  7. Vilken intressant blogg du har. Lider själv av social fobi och vet hur jobbigt det kan vara.
    Massor av styrkekramar till dig! 🙂

    Svara

  8. Du är snygg!
    Fan va bra, alltid bra när man klarar av att göra en sak som man inte trott man skulle/kunnat, bra att övervinna sina rädslor.

    Sv: Åh tack! 🙂

    Svara

Lämna en kommentar