I need a challenge just for the kicks.

Jag verkar vara väldigt utmanande när det kommer till mig själv, det går nog inte en dag utan att jag måste göra något som kan sluta med att såra eller ge mig ångest. Trots att jag känner mig äcklig och ful så slänger jag upp bilder och utmanar då ödet eftersom att jag vet hur mycket jag troligen kommer att skämmas efteråt. Ofta så går jag med tighta kläder även fast jag vet att jag kommer att känna mig grotesk, detta gör jag ändå varje gång ”man ska vara fin” som på kryssningen i torsdags. Det är två exempel av några hundra situationer och handlingar som jag brukar genomgå under veckorna då jag alltid måste gå emot känslorna. Istället för att sitta i min tysthet och skämmas för min fulhet så kan jag istället lägga upp en bild och ”bjuda på mig själv” trots att det finns en risk för att få elaka kommentarer eller inga kommentarer alls. Eftersom att jag är så känslig så blir småsaker alltid till stora risker och ofta så ställer jag alltid de där frågorna som jag egentligen inte vill ha ett ärligt svar på. Jag vill inte veta men ändå så frågar jag och riskerar att få ännu mer ångest bara för att jag måste.

Sammanfattning av Close-up: Det kändes rätt så härligt att kunna köpa alkohol även fast det bara var upp till 21%, nu har man i alla fall lite dricka här hemma. Krogen var såklart för dyrt så jag tog bara en drink och drack sedan i hytten, fast det slutade med att jag aldrig blev ens lite mer än lullig och det kändes faktiskt lite smått tråkigt. Banden som var där var lite sådär och Adept var väl de som presterade bäst, jag tyckte mest att det var lite för mesiga band som körde dock. Efter spelningarna så rökta jag och Julian ute på däcket, tydligen så var det gitarristen och basisten från Adept som pratade med oss utan att jag visste att det var dem. De frågade efter en tändare och de berättade om hur de inte ens mindes att de hade spelat, vilket lät rätt kul. Fast jag kände mig dum som inte insåg vilka de var och frågade Julian efteråt om vilket band de spelade i, jag kände mig lite dålig där.

Det som gjorde mig mest besviken var Tax-freen, allt förutom spriten var sjukt dyrt. En liten burk cider kostade 25 kronor så det kändes ju väldigt ovärt. Godiset var dyrare än vad det brukar vara och chipsen (eller Sips som de hette på båten) kostade ohyggligt mycket. Sedan så kändes det lite obehagligt att alla i vår korridor hade hytterna öppna med sina stereos på medan de sprang runt och skrek för ingenting. Det pinsamma var att 30 åringarna betedde sig värre än de yngre och verkade behöva en jävla massa uppmärksamhet för att stilla deras munnar. Det fulaste var när de skulle headbanga, spela luftgitarr och forma fingrarna till djävulstecknet under bandens spelgång. Det såg så himla roligt ut men när det kom äldre och äldre gubbar fram så kändes det bara mer och mer fånigt. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller bli irriterad.