Ibland är det en bedrift att ens orka göra Oboy!

Torsdagen den 13 September kan sammanfattas som både hemsk och helt okej. Att komma upp ur sängen den här morgonen var ett helvete. Jag vaknade med blodtrycksfall och höll på att svimma så fort jag reste mig upp så att göra i ordning min frukost tog nästan en timme. Jag kunde hålla mig på fötterna i ungefär 20 sekunder så jag fick springa fram och tillbaks mellan sängen och köket medan det pep och knastrade i huvudet. Att bara fixa Oboy kändes som världens bedrift!  Snacka om lyckad start på dagen. Om Nozinan är boven i det hela blir jag lite purken, för inte kunde jag känna av den igår när jag än en gång låg i timmar och sprattlade runt i sängen. Det känns lite dumt att ligga vaken i timmar för att sedan knappt kunna vakna när man äntligen har somnat. Att sen behöva känna sig som en svimfärdig zombie känns lite för mycket. Jag vill kunna sova och känna mig utvilad för en gångs skull…

Sedan hade jag möte på Ilsa där vi pratade om praktiken som jag ska göra på katthemmet. Det känns skönt att jag kommer få stöd och sällskap de båda första dagarna både på själva praktiken och på bussresan dit. Bussarna går inte så jättebra ute på landet så jag känner mig lite osäker på den fronten, dessutom behöver jag lite hjälp så att jag inte går vilse innan jag lär mig vägen dit från stationen. Mitt geografiska minne är värdelöst och inte förstår jag mig vägledningar heller. Efteråt åt jag lunch med Charlotte i Åkersbergas lilla Thaiaffär! Megagott och otroligt prisvärt, det är både billigare och mer mat än på vanliga restauranger. Passade även på att köpa lite Pocky när jag ändå vad där ♥ Sen har jag även tränat och plockat svamp med mamma! Hur jag har lyckats orka allt det med min grötiga hjärna vet jag inte men i efterhand är jag glad för det. Speciellt skogspromenaden fick mig att piggna till lite!