Ibland är jag lite klantig

Den här dagen är ju helt knas! Jag försov mig men vart ändå rätt nöjd när jag insåg att jag faktiskt skulle hinna ändå och slapp känna mig dödsstressad. Då ringer min mobil med ett nummer som jag inte känner igen, vilket leder till att jag tänker ”Ahmen skit på dig!” och låter bli att svara. Jag hatar ju verkligen att prata i telefon, speciellt med främlingar. Strax efter ringer hemtelefonen och Berndt som svarar kommer in till mig och säger att det är någon som heter Åsa som söker mig. Det visade sig att jag tydligen hade tid idag hos logopeden för en dyslexiutredning 08.30 – Jag kände mig så dum! Men hon blev inte arg utan berömde mig istället för att jag ändå lyckades ta mig dit så snabbt. Mamma var supersnäll och åkte ifrån jobbet för att ge mig skjuts dit. ♥

Men det gick väl bra tillslut. Nu sitter jag på Mando som jag kom lite sent till och surar över att jag glömde laddaren till datorn. Om Julian läser det här sitter han nog och skrattar åt mig medan han tänker: ”Nu gjorde hon en sån där Ninni igen”. Taskmört! Detta innebär att jag får sitta vid en mörk skärm och be till gudarna att inte batteriet dör innan jag ska åka hem. Jag blir ju helt tokig utan min bebis. Sen ikväll får jag i alla fall träffa mina älskade morföräldrar så lite glad är jag ändå ♥ Känner mig bara så galet trött efter utredningen och allt läsande.