I’m lost and nowhere to be found

Snart är det dags för nyår igen. Vackra fyrverkerier, nya löften och hopp inför det kommande året.  Ser jag fram emot det? Nej inte ett dugg. Som med allt annat i livet har jag aldrig lyckats stoppa mig från att få för höga förhoppningar inför den ”magiska natten” och varje år blir slaget under bältet hårt. Det har säkert funnits flera nyårsaftnar som inte har slutat med tårar men jag minns inte dom, jag minns bara att året vi firade år 2000 var helt magisk. Ju äldre jag blir desto värre verkar det bli. Det blir alltid ett tragiskt slut och varenda fest man går på blir helt misslyckad. Jag har ingen lust att fira i år och umgås med människor som dricker trots att de inte kan hantera det i huvudtaget. Liksom, vad är meningen? Jo det var ju det där med att passa in som de flesta vill göra mer eller mindre. Jag vill också köpa en fin glittrig klänning, skratta och våga skrika när klockan slår 24.00. Men jag passar inte in i just den gruppen, jag tycker inte att det är kul och jag känner mig alltid lika utanför. Så varför försöker jag passa trots att jag aldrig kommer att göra det? Avundsjuka. Avundsjuka uppbyggd på något som jag har intalat mig är den rätta bilden, men som egentligen kan ha en helt annan verklighet. Jag känner mig bara så jävla tråkig och utanför.

Har ni några förväntningar av det nya året? Jag vill säga att mina är låga men en del av mig piper fortfarande och önskar att det kommer att bli det bästa året hittills. Ena sidan har gett upp hoppet helt och börjar att acceptera att det är just så här mitt liv kommer att se ut. Tråkigt, deprimerande och miserabelt. Samtidigt fortsätter den andra sidan att tro och väntar på att något magiskt ska hända. Att gräset på andra sidan faktiskt är grönare och att det finns en chans för sådana som mig att också få nå dit. Att jag kan bli frisk, lycklig och lära mig hur man släpper taget. Allt jag skriver låter säkert som en osammanhängande röra men det är just det som jag är, en enda röra. Jag vet knappt själv vad jag skriver, känner eller ens tänker. Jag är helt vilsen i min egna lilla värld och kan inte hitta ut. Något som inte är en förväntan utan mer en önskan är att jag äntligen lyckas hitta ut och förhoppningsvis hamnar i en värld som jag förstår och som förstår mig.