Vilka av mina vänner har jag fortfarande kvar? Vågar jag ens tänka på det egentligen? Nej innerst inne så gör jag inte det men ibland så måste man spräcka sin skyddande bubbla och inse att allt kanske inte är som man tror. Dagarna springer förbi och jag intalar alltid mig själv att allt är som vanligt. Jag vill inte inse att andra kan lämna mig om jag inte ändrar på den jag är. Det är för smärtsamt. De flesta tror säkert att jag inte bryr mig om de försvann från mitt liv, antagligen så träffar jag dem för sällan för att de ska kunna känna sig behövda och omtyckta. Vem vill ha en vän som man nästan aldrig kan träffa, som aldrig håller ens löften och som inte kan visa att man faktiskt bryr sig om en? Det skulle inte heller förvåna mig om de inte tog mina sociala svårigheter på allvar bara för att jag alltid försöker dölja det så bra som möjligt när man väl ses. De som vet om min sociala fobi fnyser säkert åt mig bakom min rygg och känner avsky för att jag överdriver och ljuger. Det gör jag såklart inte men många tror säkert det, jag vet att det inte är något som man tror eller tänker på när man ser mig. Jag beter mig nästan för ”normalt”.
När jag väl umgås med någon utanför skolan så får jag dåligt samvete och oroar mig över att andra ska ta illa upp för att det inte var dem. Jag vill inte att någon ska känna sig bortprioriterad för det handlar inte om det, men jag förstår att det lätt kan kännas så. Allt beror på så många olika faktorer, it’s like taking a gamble, och ibland så vet jag knappt själv varför det går då och inte tidigare. Förlåt, det är väl inte så mycket mer än det jag kan säga. Jag är en dålig vän men även om ni inte ser det så kämpar jag och anstränger mig varje dag för att blir bättre.
åh, du är inte värdelös 🙁
åå känner igen mig i det där. Vännerna förstår inte ens sociala fobi, att det ibland är jobbigt att träffa människor. Dom tror att man typ "dissar" dom och sakta men säkert slutar dom höra av sig och vilja ha en med. Och där sitter man! ensam..
SV: ja precis, man sitter och klagar på att man är så ensam och ingen vill va med en.. men samtidigt är det en själv som stöter ifrån sig folk i vissa perioder, och säger NEJ till att träffas. Mycket komplicerat…
Skärp dig Ninni, du är inte värdelös och det vet du. Jag älskar att umgås med dig och jag har alltid roligt när vi gör det. Jag brukar fråga om du eller både du och Julian vill hänga med ut, och det tänker jag fortsätta att göra. Jag vet hur jobbigt du har det med en hel del saker, och jag klandrar dig absolut inte. Jag har ju själv varit där, inte med allt men med den sociala biten. Hursomhelst skulle det vara jätteroligt om du eller ni följde med nångång, och jag kommer alltid att finnas kvar för dig, det hoppas jag att du redan vet. <3
SV: nej det gör ju inte det! Men man är ju lite konstig hehe.. Hade du en trevlig valborg då?
Jo, de olika sätten du beskriver att du försvinner är absolut dissociationer.
Det finns många olika nivåer på hur man kan dissociera.
Och overklighetskänslorna är definitivt en del av dem.
Förstår verkligen ditt inlägg, är precis på samma sätt.
Känns ofta som att jag sviker andra, genom att umgås med en annan.
Lite därför mitt senaste inlägg blev som det blev..
SV: satt ute och grillade. det var myys!
Nu för tiden kan jag börja känna av när jag börjar försvinna bort, så jag börjar skaka på huvudet för att inte försvinna bort helt. ;D
Det är ju så svårt att behöva höra sådant från honom, han vill inte ens förstå, bara trycka ned, verkar det som..
Vad snäll du är, tack.
Tycker att du är otroligt vacker, och har ett starkt utseende ! =)
Är det jobbigt för dig att träffa familjen, och ditt medvetande försvinner för att skydda dig ?
Då är det en försvarsmekanism, när det blir för jobbigt flyr medvetandet för att skydda dig från vad det nu kan vara som oroar eller gör dig utmattad..
Svårt att stanna kvar i den här världen, men det tar lång, lång tid av träning..
Men vad skönt att du i alla fall har hittat ett system som fungerar. =)
Ja, har DBT också, jättesvår träning..
Plus att nu har det hänt en del i mitt liv, så det har varit svårt att lära sig de nya lärdomarna varje vecka..
Du kommer aldrig bli av med mig, för du är en av de bästa vännerna jag har! Jag är förvånad över att du vill hänga runt med mig! ;P <3
Haha men gud, tror du seriöst att det är sådär? Verkligen inte när det gäller mej iallafall. Jag vet att vi inte träffas så ofta som jag önskar att vi gjorde,men jag tycker om dej lika mycket för det! Alla älskar ninjapuffen, sådetså <3