I’m still too tired to care and I gotta go

Jag är så trött att jag vill gråta. Gråta tills att tröttheten inte längre känns, gråta tills att bara minnet av det suddas ut. Om det nu vore ens möjligt. Det är omöjligt att tänka klart, att lyssna när andra talar, att orka anstränga sig, att minnas och försöka göra sitt bästa. Allt faller i kras om och om igen och jag vet inte om jag ens orkar bry mig längre. Mitt huvud är fyllt av gegga och smuts som klibbar ihop alla tankar till en. Mitt filtreringssystem är helt ur funktion och jag vet knappt ens vad jag håller på med längre. Det enda jag är säker på att jag känner är just trötthet, en trötthet som får mig att önska att jag aldrig behövde gå upp ur sängen någonsin igen. Varje steg gör ont så som varje andetag och varje ord som lämnar min mun. Min kropp stretar mot min vilja och jag måste kämpa varenda dag för att inte falla ner på marken samtidigt som jag försöker hålla mina ögon öppna. Ibland vågar jag knappt åka eller gå någonstans för att jag inte litar på att jag ska lyckas hålla mig vaken. Ständigt är jag rädd för att somna och hamna fel, ständigt är jag rädd för att somna mitt i gatan utan en chans att undkomma bilarna som drar fram på vägarna.

Idag var en jobbig dag, som de flesta dagar antar jag. På morgonen åkte jag till Studentpalatset för att sitta och plugga i 6 timmar med min grupp. Ändå lyckades vi inte bli riktigt klara med arbetet som ska vara klart tills på onsdag. Då blir det att sitta i skolan från 09.00 – 17.00 och ha det så jättekul, hmpf. Jag känner mig nästan lite självmordsbenägen av att bara tänka på det. Jag lyckades åtminstone äta på Subway för första gången i mitt liv idag och jag gjorde det dessutom utan något som helst stöd. För några år sedan skulle det aldrig ha gått. Jag vågade även fika och ta mig både en muffins och en stor varm choklad med apelsinsmak. Se där, jag testade visst något mer nytt idag. Efteråt åkte jag till fina Johanna och firade hennes födelsedag, GRATTIS PÅ 20-ÅRSDAGEN MIN EPIC NINJA! (Om ni inte vet vad jag menar med epic ninja så har ni missat något). Det var jättekul och trevligt men min kropp hängde inte med och jag höll på att falla ner för soffan ett flertal gånger pga. min olidliga trötthet. Tråkigt nog var jag även tvungen att åka tidigt för imorgon blir det att gå upp i ottan och åka till Mando återigen. Jag känner redan nu att det kommer att bli en kamp att komma upp imorgon.