I´m tired of being so hungry.

Frukosten är uppäten och avklarad. Magsäcken är full och det känns som att maten åker upp i halsen och sitter fast just för att det inte längre finns någon plats där inne. Ändå känner mig vrålhungrig och vill bara har mer. Fingrarna kliar, suget växer, ångesten härjar. Jag fick anstränga mig att för att inte äta för fort fastän jag för några dagar sedan kämpade för att inte äta för långsamt. Min oxhunger vaknar upp igen och jag vill bara har mer och mer och mer. Jag känner mig nästan svälthungrig och illamående på samma gång, jag vill spy för att få upp obehaget och sedan trycka i mig ännu mer för att fylla tomrummet. Just nu är jag i en jobbig och svår fas. Min kropp håller på att reparera sig och då kommer en massa obehagliga symptom som mestadels gör en väldigt förvirrad. Hela min kropp känns så konstig och främmande. Jag är svullen överallt, speciellt under hakan uppåt mot kinderna. Om andra förutom jag kan lägga märke till det vet jag inte men jag vet att det skrämmer mig. Tankar över att det kanske inte är en svullnad utan ett bevis på att jag börjar bli tjock gör mig så förtvivlad. På kvällarna har min mage dessutom hunnit svullna upp så mycket att jag seriöst ser gravid ut. Jag kan se revbenen på sidorna men magen blir till en gigantisk och rund kula som står rakt ut. Min behandlare sa att det kan hända när man har för lite underhudsfett samt för svaga muskler som inte orkar hålla in buken men det är så svårt att tänka så. Jag försöker skaka av mig känslorna av att jag har blivit tjock(are) men det verkar för det mesta vara omöjligt.

Efter Mando ska jag äntligen få åka till min fina lilla pojke. Det ska bli skönt att få ha honom bredvid mig när jag sover även fast det slutar med att han hålls vaken för att jag snor täcket och tar all plats. Att jag både snarkar och dräglar gör väl inte saken bättre heller. Haha, det är kanske lite synd om Julian ändå. På lördag ska vi både åka till min kusin för att fira henne under dagen och sedan dra på fest på kvällen då en av Julian kompisar fyller år. Det blir en utmaning för mig både med det sociala och med maten. Behöver jag ens säga att jag är en aningens nervös? Jag ska i alla fall få ett specialschema idag av min behandlare så att jag vet hur jag ska göra med ätandet, hur mycket jag får dricka på festen osv. Men hur bra det kommer att gå får vi se. Det kommer nog att bli en tuff helg med abstinens efter onyttigheter.

Jo förresten, visst har vi ett underbart väder här i Stockholm!?