I´m tired of feeling like this.

De här senaste dagarna har känts totalt värdelösa och rent ut sagt för jävliga. Jag vill inte vara tillbaks i skolan med alla stirrande ögon som bränns i nacken. Alla känslor som dryper fram när jag är där är outhärdliga. Jag bär upp ett leende i ett desperat försök till att dölja hur jag faller ihop och skriker på insidan. Men alltför ofta är jag för svag och varje gång bävar jag för att någon ska se och ställa frågor. Ibland så är väl osynligheten en bra egenskap…