[Insert title here]

Vad hände med vintern egentligen? Trots att det har varit storm och trots att det fortfarande blåser på rejält då och då så är det varmt ute. Idag gick jag till tåget strax innan 07.00 i bara skinnjacka och utan långkalsonger för en gångs skull och tyckte i vissa stunder att det nästan var för varmt. WTF? Det har inte ens hunnit bli Januari och ändå känns det som vår. Knas! Visst är det skönt på ett sätt men det vore ju mysigt att få en riktig vinter ett litet tag också. Jag vill ju få användning av min nya OnePiece och nya värmefilt.

Jag är i Danderyd just nu som vanligt och försöker komma på något att göra. Inget känns särskilt lockande och det är just nu väldigt svårt att distrahera mig själv från alla tankar som snurrar i huvudet. Så fort jag ser mig själv i spegeln kommer ångestklumpen, likaså när jag kollar ner på mina ben, min mage eller på mina armar. Allt känns så fel. Jag har aldrig trivts i min kropp men nu känns det värre än vad det har gjort de senaste åren. Det känns inte bara som att jag har nått min målvikt utan som att jag har gått över den, med råge. I feel hideous. Det skrämmer mig att jag snart inte längre kan välja mellan xs och s i storlek och att jag inte kommer att kunna använda de där killjeansen som hade blivit för små för Julian. Att vänja sig vid att helt plötsligt se helt annorlunda ut i sina kläder känns omöjligt. Jag är rädd för var andra kommer att tycka och tänka och är rädd för att få kommentarer om hur synlig min viktuppgång är. Glipan mellan låren existerar knappt, så fort jag drar in huvudet bara någon mm får jag en dubbelhaka och jag börjar få stora kärlekshandtag. Allt går för snabbt för mig och jag vet inte hur jag ska acceptera det.

Fysiskt mår jag blandat. En positiv effekt som maten har givit mig är att jag har blivit så otroligt varm och fryser inte lika mycket som förut. Såklart kommer det något negativt med det och det är att jag får värmevallningar och svettas lättare en vanligt. Men jag ska tydligen se positivt på det också eftersom det är ett tecken på att ämnesomsättningen börjar sakta men säkert fungera igen. Något annat som är positivt är att jag inte heller tappar så mycket hår längre och att det börjar växa normalt igen. Tyvärr så känner jag mest negativa saker. Så som magsmärtor, illamående och halsbränna. Halsbrännan, de sura uppstötningarna och känslan av att maten sitter i halsen beror tydligen på att magmunnens och strupens muskler har blivit så försvagade att de helt enkelt inte klarar av att hålla maten nere lika bra som normalt. Så tyvärr får jag stå ut med det ett tag till tills att musklerna börjar växa till sig igen. Tarmarna mår inte heller så bra men med tanke på att de har fungerat dåligt i nästan hela mitt liv så får jag acceptera att det tar tid. Tröttheten, det onda i kroppen, yrseln och oxhungern består.