It hurts all the time.

Magont, återkommande huvudvärk, migrän, bröstsmärtor, hjärtklappningar, kronisk trötthet, yrsel, ständig hunger, yr, svidande och rinnande ögon, ljuskänslighet, svullen mage, stelhet, muskelvärk, oregelbunden puls, skakningar, domningar, stickningar, ledvärk, ömmande knän, känsliga öron, energilös, smärtande fötter, ryggvärk, illamående, osläckbar törst, överaktiv blåsa, svältkänsla, aldrig utvilad, balansproblem, andningssvårigheter, dimsyn, en känsla av att det suger i bröstet och hög puls.

Min kropp gör ständigt ont, alltid någonstans och aldrig ingenstans. Huvudvärken är en daglig tradition som jag aldrig blir fullständigt av med. Istället får jag nöja mig med att den inte är lika intensiv som den var för några år sedan då den var ohövligt stark varje dag. Nu är huvudvärken allt ifrån mild till svår och ibland blir det så illa att det förvandlas till migrän, men aldrig är jag helt fri. Hungern ska jag inte ens börja tala om. Hur jag än äter så är jag alltid hungrig och känner mig ofta svältande, jag vet ärligt talat inte hur en riktig mättnad och nöjdhet känns. Musklerna värker och alltid gör det ont någonstans varje dag medan jag alltid känner mig stel och ibland nästan orörlig. Det knakar så mycket i hela kroppen att jag känner mig som en rostig gammal cykel.

Mina ögonproblem ska i alla fall få behandlas med ögondroppar i tre veckor så det är bara att hålla tummarna för att ett av mina fysiska bekymmer försvinner. Ögonspecialisten såg att de var väldigt irriterade så förhoppningsvis hjälper det. Annars får jag åka tillbaks dit igen. Men resten då? Än så länge har inte läkarna hittat något som riktigt förklarar varför jag mår som jag mår. IBS och migrän är ett par diagnoser jag har men resten är ännu ett mysterium. Det enda de säger att jag kan göra är att träna och det gör jag regelbundet. Det hjälper både mot stelheten, muskel och ledvärken samt magen men de andra problemen består. Dessutom gör pulsen, hjärtklappningarna och andningssvårigheterna det svårt för mig att träna så ofta känns det som att jag simmar emot en havsström. Alla dessa så kallade symptom gör mig tokig och sjukt frustrerad. Jag kan inte må bra mentalt när min kropp jämt drar ner mig.

Jag är helt utbränd, sönderstressad och sliten i stycken som bits sönder ytterligare bara för allt ska bli ännu värre. Listan är nedkortad från hur det är i verkligheten, egentligen är det ännu sämre än vad jag skriver. Det går inte en dag utan att jag känner mig sjuk och matt. Dessutom pressas jag av en dålig ekonomi då jag knappt har fått några pengar alls under snart 4 månader. Det har tärt på mig extra mycket då jag ändå måste lyckas få ihop allt och kunna göra något med vänner samt ha råd med läkare. Det har varit väldigt tufft och ångestfyllt. Jag har alltid varit lite småsnål och fått lätt panik när det kommer till pengar så det har inte varit lätt för mig. Sedan har vi även skolan också som jag inte längre tror att jag kommer klara av. Det är för mycket böcker som ska vara lästa på så kort tid och jag har inte ens gjort något än. Jag fattar helt enkelt inte och hänger inte med. Sen har vi samtidigt alla vänner som måste träffas, kraven som ska uppnås, rummet som ska städas, hygienen som ska hållas osv. Det är för mycket för mig.

Och genom detta stoppar min kropp jämt mig för det alltid ska göra så ont överallt.
Jag orkar inte, jag är så trött och utmattad.