It just never goes away

Inte för att min blogg brukar vara den roligaste men just nu är den hur tråkig som helst. Nästan lika tråkig som jag är. Jag är bara så galet trött att jag inte vet var jag ska ta vägen! Jag vet att jag alltid klagar över hur trött jag är men den här sommaren har det varit ännu värre än vanligt. Hela tiden får jag höra hur pigg jag ser ut men hur det kommer sig kan jag inte förstå. Jag må stå på benen trots allt men på insidan är jag helt borta i någon annan värld där inte ens tankar existerar. Tomhetskänslan har vuxit sig större igen och jag känner mig totalt maktlös. Vad ska man göra när man inte orkar något och bara vill sova när man samtidigt vill kunna börja leva igen? Längtan efter äkta glädje i ett liv där jag faktiskt lever är så stor att jag helt enkelt vägrar att ge upp. På något sätt räcker det för att jag ska gå upp på morgonen och sedan tvinga mig själv att åka på möten osv. även fast jag verkligen inte orkar. Men hur länge orkar jag hålla mig upp med enbart vilja? När hoppet tryter, tryter även viljan.

Idag var jag Ilsa och fortsatte lite med kartläggningen samt pratade om olika praktikplatser. Just nu verkar det mest luta sig åt att praktisera på katthem eller djurpensionat. Jag har försökt att tänka på vad det finns mer för jobb som jag skulle kunna klara av men det är svårt. I framtiden kan jag förhoppningsvis klara av mer men i nuläget är det mycket som spelar in och sätter käppar i hjulet för mig. Dessutom älskar jag framförallt katter så det skulle nog passa mig!