It never turns out to be like you want it but maybe that´s just what you need.

Igår blev inte som jag hade tänkt mig, egentligen vill jag bara vara hemma för mig själv och ta det lugnt. Men nu visade det sig att min bonusfarmor fyllde år och mamma hade tydligen lovat henne att hjälpa till med att plocka bort disken och se till så att allt stod framme. Självklart så blev mamma dålig under natten innan och kunde knappt pga. hennes illamående, så hon mutade mig och jag kände mig efter ett tag nästan tvingad att åka dit. Men det var väl lika bra för när vi nästan var framme så var mamma tvungen att stanna och gå ut ur bilen ett flertal gånger för att spy. Vid de tillfället så började min tjurighet att försvinna, min plan förstördes och allt förändrades i sista sekunden men efter några timmar så skärpte jag till mig. Det blev såklart jättetrevligt där även fast det inte var vad jag ville från början. Jag fick pratade lite med min kusin Sarah och hennes lilla dotter Deidra, det var sjukt längesedan vi pratade mer än ” hej” och ”hur är det” känns det som. Så det var väldigt kul att få träffa henne igen och hennes dotter var otroligt söt, hon lärde sig till och med mitt namn och ropade på mig ibland. Det kändes faktiskt bra. Jag är inte rädd för barn med jag har en viss obehagskänsla och litar väl inte helt på mig själv kanske, men Deidra tog bort lite av de känslorna.

Det dumma med mig är att jag blir förbannad när det inte blir som jag har tänkt mig.