Jag är trött på att känna mig som en zombie och jag är urless på att jag har blivit sådär sjukligt trött igen. Jag är trött på att alldeles för mycket hålls osagt och byggs upp inom mig . Jag är trött på att känna den här frustrationen och jag är trött på att jag är så bitter. Jag är trött på att jag alltid ger för mycket fastän jag vet att jag oftast inte kommer att få något tillbaks. Jag är trött på att känna mig tagen för givet och att jag trots det inte kommer att kunna sluta ge. Jag är trött på att känna mig bortglömd och ignorerad för det gör så jävla ont. Jag är trött på all bullshit och alla jävla mindgames. Jag är trött på att bryta ihop och på alla tårar som kommer i min ensamhet. Jag är trött på jag är så jäkla överdramatisk och jag är trött på att jag vill dämpa det när det är en del av min personlighet. Jag är trött på all falskhet och jag är trött på att jag själv kan vara falsk utan att jag ens tänker på det. Jag är trött på att jag bryr mig så förbannat mycket om vad andra tycker och tänker och därav känner mig så lätt förnedrad och förödmjukad. Jag är trött på mina skyhöga förhoppningar som jämt gör mig besviken. Jag är trött på att jag alltid måste vara den som ska lägga mig när det kommer till konflikter och att det alltid är jag som måste ta tag i det så att det kan lösas. Jag är trött på att vara mig i huvud taget för just nu så känner jag mig rätt värdelös. Jag är bara så… trött.
