”Jag blir aldrig sjuk”

Tjejen med superimmunförsvaret har blivit sjuk, igen. Vad är det här? Jag som aldrig brukade bli sjuk har helt plötsligt blivit en riktig klenis och har till och med fått feber. Visserligen inte så hög men ändå, jag får inte feber… Jag har väl bara mig själv att skylla. Så går det när man prompt vill vara med någon även fast personen i fråga precis har blivit smittad av någon annan. Det låter lite naivt men jag var faktiskt rätt säker på att jag inte skulle bli smittad.

Men det blev trots allt en vecka med noll träning och halsont. Igår började även febern att komma så idag har jag inte mått sådär jättebra och blev hemskickad tidigare från jobbet. Jag fick till och med skjuts hem så jag ska inte klaga för mycket. Men istället för att vila har jag storstädat hela badrummet, diskat och vikt ihop mängder av kläder som låg huller om buller. Jag borde kanske sluta nu men jag kan inte. Idag är en sån där dag då jag bara inte orkar vara ensam med mina tankar så istället springer jag runt och gör annat trots brist på ork och en smärtande kropp. Jag känner mig nästan sjukligt rastlös så att bara sitta och glo på tv finns inte på kartan just nu.

Fast jag kommer nog att ångra det om en timme eller två. Egentligen har jag gjort mer än vad jag orkar så jag borde ge upp nu och bara låta mig ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Men så fort jag börjar slappna av så börjar jag tänka och då kvävs jag bara av oroskänslor och ångest. Jag förstår inte varför mitt huvud måste måla upp de värsta tänkbara scenarios jag kan komma på. Vad är det bra för? Samtidigt är jag glad över det på ett konstigt vis. Jag var så avdankad och likgiltig så länge att jag började undra om jag någonsin skulle kunna känna känslor som jag gjorde förut. Och nu har de börjat vakna till liv igen, både de positiva och de negativa.