Livet är en dans på rosor. Vi kliver på dess törnen som river upp både djupa och ytliga sår. Sår som får oss att spilla tårar om och om igen. Såren hinner knappt läka innan det rivs upp på nytt. Kroppen lämnas ärrad och uppriven i mörkret vid rosornas rötter. Man försöker att gå försiktigt och undvika de sylvassa taggarna som etsar sig fast på kroppen så fort man kommer emot dem. Om man har tur lyckas man komma fram en liten bit men man kan aldrig komma ut helt utan att ha sår ända in till själen. Rosorna doftar ljuvligt och vi lockas till dem som bin lockas till en blommas nektar. Precis som dem vill vi skapa honung. Något sött som man inte kan få nog av. Det söta vi vill skapa är inte föda utan livets sötma. En anledning till att leva och en vilja som får oss att fortsätta. Det finns de som är starka och klarar detta. De som dansar på rosblad istället för att ständigt dansa på taggsnår. Men en del av oss lever kvar och fortsätter att riva upp ärren utan makten att få stopp på det.
Ibland känns det som att jag har fastnat i en tät rosbusken som har fått liv och som håller fast varenda liten del av mig. Jag sitter fast med grenar vridna runt min kropp. Taggarna sitter inåt som knivar och jag slutar aldrig att blöda. Ärren hinner aldrig läka och det kommer ständigt nya så fort jag försöker ta mig ut ur rosenbuskens fängelse. Varje sekund gör ont och det har gjort mig för svag för att kunna ta mig loss på egen hand. Mitt hopp försvinner ofta men jag försöker alltid att hålla det levande. En vacker dag tar jag mig kanske ut och dansar på bladen istället för på taggarna. Då ska jag smaka på livets sötma med ett leende på läpparna och känna mig levande.
En vacker dag försvinner mina ärr kanske för alltid.
En vacker dag dansar jag kanske på rosblad istället för på törnen.
sv: brukar inte va elak men ja tycker inte man skriver en sån kommentar till nån som hon gjorde. tänk om jag hade faktiskt tagit jätte illa upp 😮 aja tyckte bara de va lite.. skrattretande. x))
Jag tror på dig.
Jag hoppas dina ärr försvinner för alltid, jag tror på dig.
Sv: Jag försöker få mig själv att må bra och trivas med mig själv. Det är ju som en evig kamp, men jag har aldrig gett upp hoppet om att må bra, det är därför jag anstränger mig så mycket.
Dina kommentarer gör mig glad, ska du veta <3
var bara uttråkad så jag frågade lite olika 😀
sv: Tack så mycket!
Du skriver väldigt bra.
Sv; Tack så mycket! Vad glad jag blir! 🙂
Hej Ninni! Jag har följt din blogg ett tag nu och känner igen mig i mycket du skriver om. Det viktiga är att kämpa vidare och att aldrig ge upp! <3 Kram på dig.
Vilken fin text!
För att verkligen känna hur mjukt det är att dansa på rosor så måste man trampa på taggarna först.
kram