”Det är bara stress och ångest”. Hur många gånger har man inte hört det? Det kanske finns en sanning också men vad hjälper det när man ändå inte kan varva ner? Trots att jag tar betablockerare får jag hjärtklappningar varje dag och när det går ut på kvällen blir det såklart ännu värre. Men vet ni vad? Jag kan leva med det. Det har varit lite läskigt ibland men det har ändå varit hanterbart. Men när det händer något som hände mig ikväll så vill jag inte mer. Jag är rädd och vill aldrig någonsin uppleva det igen.
Innan insläppet till filmen kände jag hur blodtrycket började falla och att jag var nära på att svimma. Händerna började att skaka och jag kallsvettades men jag bestämde mig för att jag tamejfan inte skulle sätta mig ner och höll ut på något vis. Människor såg mig och jag vågade inte. När vi äntligen blev insläppta och skyndade oss upp till balkongplatserna trodde jag att jag hade klarat mig undan och satte mig med lättnad. Men då kom det som ett slag från himmelen. Pulsen skenade iväg värre än vad jag någonsin har upplevt, jag blev andfådd och började att hyperventilera, blev ännu mer yr, svettades och skakade ännu mer, fick den värsta bröstsmärtan jag har haft, fick ont i armarna och ohövligt ont i lungorna vars smärta ilade ända upp till halsen.
I ett par minuter trodde jag att jag skulle dö. Jag kan inte förklara hur den surrealistiska upplevelsen verkligen kändes men det var otroligt otäckt och det tog ett bra tag innan det gick över helt. Ändå satt jag och kollade på filmen och kämpade med att hålla mig vaken medan huvudet kändes som bomull och ändå sitter jag här som om ingenting har hänt. Jag vågar inte be om hjälp för jag tror ärligt talat inte att någon skulle tro mig ändå. Det kändes som att mitt hjärta skulle explodera och ändå kan jag inte ringa och be om hjälp. Min puls har lugnat ner sig och nu har blodcirkulation känts otroligt dålig istället sen det hände.
Jag är sjukt orolig och känner mig så jävla hjälplös. Jag har haft en vilopuls på 120 och maxpulsen har såklart varit ännu högre under träning men det är inte ens i närheten av hur det kändes idag…
Och det är därför jag inte går på bio! 🙁
Känns bara för jobbigt…kollar på film från mina inspirerande animerare OCH SÅ VAR DET TVUNGEN ATT KOMMA LEDSAM MUSIK NU NÄR JAG SKRIVER DETTA!
Hade det lika jobbigt som idag med, men jag hade min musik med mig så jag slapp så att pulsen ökade..men jag kände mig vimsig. Folk flyttade sig knappt inte och glodde på mig som det vore okej.
Sv: 🙁
Jag tycker absolut du ska be om hjälp!
Men gumman 🙁 <3
Panikångestattack ?
Nej, det här var något helt annat.
MEN VA!! Hjälp :(((( Du skulle tvingat iväg Julian att köpa godis och sånt till dig så du kunde få i dig lite socker, fast ni kanske redan hade? Usch va läskigt, hoppas du mår bättre nu <3