Är sådär äckligt trött igen. Jag börjar nästan seriöst undra om jag lider av en sjukdom som heter typ Galetus latus eller extremio latios… För ärligt talat, hur lat är inte jag? Javisst jag är megatrött jämt men det känns mer och mer som att jag lider av sjuklig lathet. Jag orkar inte göra någonting. Jag orkar inte svara på kommentarer, meddelanden eller whatever. Som om det vore världens största bedrift att skriva ett par rader eller ens några ord. Jag tänker alltid: Imorgon då jävlar! Men nästa dag blir det samma sak, samma visa, samma värdelösa lathet. Jag lever i mitt lilla smutsiga kaos och skjuter upp allt så länge jag kan.
Om jag hade lite disciplin hade jag kunnat trotsa tröttheten och göra allt det där man måste göra ändå. Men nej nej, det är ju såååååå jobbigt. Det känns lite extra hopplöst när det gör så ont som det gör just nu. I fötterna, huvudet och hela dumma kroppen. Det blir ju en bra ursäkt som jag gärna använder mig av för att slippa göra något i huvud taget. Och den där diskhögen… hur kommer det sig att den aldrig tar slut?! Det känns som att jag diskar hela tiden men ändå krymper det aldrig. </3
Har förresten fått ett nytt beroende: Turkisk yoghurt med jordnötssmör och honung toppat med frysta hallon eller blåbär. Jag fattar inte hur det kan passa ihop och jag fattar inte hur jag vågade smaka det ens. Men åh, mums. ♥