Jag vill aldrig ställa mig på en våg igen

För ett år sedan skulle dessa ord aldrig passera min mun. Och om de skulle ha gjort det så skulle det vara en ren och skär lögn. Vågen var som en drog och varje dag, timme och minut utan den betydde abstinens och olidlig ångest. Även fast jag visste att den skadade mig så behövde jag min dos för att få känna ett kort och tillfälligt lugn. När kilona rasade blev jag lycklig för ett ögonblick, men när jag gick upp om ens bara 1 hekto ville jag dö. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hålla mig från en våg så länge som jag har gjort nu. Ibland när jag har sett en våg hos vänner och bekanta har jag känt mig dragen till att ställa mig på den, men låtit bli. Nu vill jag aldrig stå på en våg och se min vikt någonsin igen. Jag vill inte veta eller ens gissa på hur mycket jag väger.

Det går inte ändra faktumet att jag vantrivs med min kropp. Men att börja väga mig igen och själv få bekräftat att jag ligger på den vikt jag lovade mig själv att aldrig gå upp till igen gör inget bättre. Det är bara att inse fakta: Ingen siffra man ser blir man någonsin nöjd med. Så varför ska man tortera sig själv och leva efter ett par digitala siffror? Det gör varken en själv eller någon annan lyckligare. Och egentligen, bryr sig verkligen någon annan om hur mycket jag väger så länge jag mår bra? Jag försöker tänka och komma ihåg det här dagarna in och ut. Det känns svårt och ångestfullt just nu när jag knappt har några kläder kvar som jag kan få på mig samtidigt som sommaren och lättklädda kroppar börja närma sig. Jag skäms över att gå ut och visa upp mig. Men jag tänker fortsätta att kämpa på och lära mig att acceptera min nya hälsosamma och lite kurvigare kropp. Någon vacker dag kanske jag läser det här och suckar åt hur mycket onödig energi jag har lagt ner på kroppsångesten.

Glöm förresten inte frågestunden! Svarar på frågorna någon gång imorgon. ♥

Detta inlägg har 9 kommentarer

  1. isacsmamma

    nä du här händer inte mycet alls 🙁 är inte du trött?

  2. Carmen Mathilde

    Låter som du haft och har det jobbigt men jag är glad för din skull att det bara går bättre och bättre. =D

    Ha en bra dag och kämpa vidare.. =)
    My recent post motgång

  3. trust me darling

    å det är precis samma fan alltså. jag gråter när jag läser sånt här. känns mer när andra är med om det, än mig själv. man har ju levt med det i 13 år och varit så inne på sig själv och så ser jag och hör om andra som också lidet och får ett förstört liv av den jävla sjukdomen och alla idiotiska tankar. hoppas du kan njuta av dig själv och din hälsosamma vikt. men akta akta akta dig för vågar och andra riktmärken och liknande som triggar igång det.

    kramar!

  4. Y,

    Jag vill inte heller väga mig. Bara jobbigt – man får ändå bara ångest.
    <3

  5. Shrimpie

    sådär var jag med. Hade inte vägt mig på år eller vetat min vikt förens jag skulle operera mig. Då säger läkaren högt och tydligt vad jag vägde… kändes som att ta en kula!
    / Shrimpie
    My recent post kvällsunderhållning

  6. sharkycomplete

    Kära, vackra, underbara, snälla, finaste Ninni! Det är bra att du fortsätter kämpa, det har redan gjort dig riktigt gott och tänk vad det kan ge för resultat om några år! 🙂 <3

  7. fanni

    så himla fint & bra skrivet! Jag har också sånna perioder, tror att alla har det, & det är sjukt modigt av dej att våga skriva så öppet om det! Beundransvärt! 🙂

Lämna ett svar