Jävla sär

Imorgon blir en kort dag på Mando. Efter lunchen ska jag åka tillbaks till Åkersberga för att träffa Charlotte, kolla runt i lite affärer, träna på en fobiutmaning och äta en paj med vaniljsås samt dricka en latte. Det kommer nog gå bra tror jag, dock känns det fortfarande felaktigt att göra det på en vardag. Antar att det kanske är just därför de flesta av mina utmaningar ligger på vardagar medan helgerna är rätt tomma på dem. Ni kan inte ana hur konstigt det känns att äta ”onyttigt” på vardagar och sedan skippa chipsen, glassen och godiset på helgerna. Går inte det helt emot normerna? Det är ingenting som jag är van vid precis. Visst har jag hetsätit ett x antal gånger på både vardagar och helger men det blir en helt annan sak när man äter en normal portion och låter sen bli att kompensera. Ingen träning, ingen svält, ingen kräkning och inga bantningspiller. Allt känns så sjukt ovant, konstigt och fel. Det går inte ens att försöka beskriva känslorna jag har just nu. Allt känns så diffust och otryggt på något sätt.

Efteråt åker jag till min pojkvän och myser. ♥ Under julen fick ihop rätt så många biobiljetter så en och en annan bio blir kanske av i helgen. Ska också äta en macka från Subway för första gången i mitt liv (Varför känns det som att jag kommer att skriva det där ofta?) och jag är faktiskt lite nervös. Speciellt nu när jag måste en hel jävel, dessutom har bröd legat högt upp på fobilistan så att säga och har samtidigt varit något som lätt har triggat igång mig. Jag har snart gått på dagvården i sex veckor och jag har redan ätit fler olika rätter och produkter än vad jag har klarat av på ett år, helt galet. Och ja, rubriken var riktad till mig.

Spara

Spara

23 svar på ”Jävla sär”

  1. Vilken fin bild på dig!

    Ser fram emot att fika med dig idag.Paj med vaniljsås är ju så gott! Hoppas du kan njuta av det utan påföljande ångest.

    Kram!

    Svara
  2. asså jag tror seriöst jag också lider av sån där selektivt ätande eller vad det heter, iaf om det är ungefär så som du beskrivit det i dina inlägg 😛 fast jag skulle nog aldrig säga de till någon, ifall dom skulle tvinga mej att äta saker som jag inte vill äta 🙁

    Svara
  3. Sv: Finns ju inte så mycket att göra åt saken. Är uppe i normalvikt för första gången på ca 7 – 8 år nu och då måste jag ju lära mig att gilla min kropp $:

    Ska dock få den lite vältränad, hahaaha xD

    Svara
  4. Sv: Tror nog att du går upp precis som du ska 🙂

    Jag ser två fel med min kropp, haha. Det är låren, att jag tycker att dom är för stora och även midjan. Men jag ska jogga när våren kommer och börja grundligt ^^ vågar inte gå på gym D:

    Svara
  5. sv: ja, kanske de 😮 jag har en lätt diagnos av aspergers som heter autismliknande tillstånd 🙂

    jodå jag har inte brytit ihop iaf, jag försöker fortsätta som vanligt bara… det blir bättre med tiden, jag vill/behöver vara ensam ett tag iaf! tack så mycket,!<3

    Svara
  6. Sv: Kvinna, du är extremt smal O_O

    Om jag vågade visa min mage/midja och mina lår i bloggen, så skulle jag gjort det. Jag tycker att dom är jätte stora ):

    Svara
  7. Sv: Vet hur det är, jag hade också glipa mellan låren innan och det har jag inte längre. Märker ju på mina jeans att jag har gått upp. Hade väl storlek 26 på byxor innan, nu har jag 27 – 28, det är väl ändå ganska smalt? D:

    Ja, men det är ju bara låren @:

    Svara
  8. Sv: Size 0 i USA är ca 82cm runt höften och jag tror nog att jag har mindre än så, så det är ju lite konstigt xD (kollade upp)

    Kan varit en gammal bild, tror jag. Har inte visat min midja på läääänge D:

    Svara
  9. Sv: Jo, det var nog så. Att vårt 30-någonting är deras 0. OMGZ, dom har väl inte ens våra storlekar där då @@@: xDD

    (För jag misstänker att du inte ens är i närheten av 30) D:

    Svara

Lämna en kommentar