Ligger i ett av värmerummen på Mandometerkliniken och känner mig lite smått äcklad. Lunchen blev nyss avklarad och det fick bli näringsdryck för min del på slutet. Jag kan verkligen inte sitta och försöka peta i mig något som jag inte tycker om, det känns bara förnedrande och pinsamt. Som tur var så fick jag inte en fobisk reaktion och grät framför alla andra som det har hänt förr, men det kändes lika jobbigt ändå. Mat som jag anser är äckligt är även smutsigt i mina ögon och får mig därför att känna mig oren när jag väl måste trycka i mig det. Jag kan liksom känna hur det smutsiga växer inuti mig och jag önskar att jag kunde skövla ner en diskborste i halsen på mig och skrubba bort varenda orenhet. Det går över om någon timme som tur är men det lilla barnet i mig förstår inte varför jag måste uthärda det. Sen kommer förnuftet fram och får mig att inse att om jag inte lärde mig att äta mer så skulle jag missa alldeles för mycket och fortsätta få problem när jag äter borta. Det är ju inte acceptabelt att skita i förrätten, tacka nej till sallad och påpeka att man inte kan äta det som är lagat för att de har råkat blanda in något som man avskyr. Men varför frågar människor aldrig innan dom börjar laga mat så att det problemet inte uppstår? Och om man ska köpa t.ex. en hamburgare kan väl de inte ta för givet att man äter allting på bara för att många andra gör det? Är det så fel att ta en helt naturell? I mina ögon är det alla andra som är kontsiga.
Åh tungt när det blir sådär 🙁 tycker också det är jobbigt att äta borta, mest för att jag är vegetarian men också för att jag är lite kräsen med mat men det blir bättre. Hoppas det blir bättre för dig med snart <3
sv: Tack för alla dina fina kommentarer! <3
Håller helt med dig – alla gillar olika! Ska man inte döma för det.
Håller med om att det är jobbigt att alla tar för givet att man äter allt. Jag är själv kräsen.
Kram <3
sv: Jag berättade för min kontakt person hos bup, då jag hade fått panikattack dagen innan. Hon sa att vi måste prata om det, för det är väldigt mycket från förr som har kommit tillbaka, vilket suger :c
Jag märker i alla fall att jag mår sämre när jag inte äter, men jag vill ju inte äta för att jag mår dåligt. Det blir ju som en ond cirkel :c
Nejdå, stör mig inte alls på ditt gnäll! Det finns gnäll som man klarar av att ta och sedan finns det sådant gnäll som finns varje dag. Facebook är ett sådant ställe där ALLA gnäller hela tiden, därför har jag funderat på att radera mitt konto där, bara för att se om jag mår bättre utav det.
Fredrik käkar en naturell kyckingburgade med två ostskivor på McDonalds! Inget fel med det, och jag förstår det där med att man känner sig smutsig inombords av viss mat! Det känns typ som att kroppen kryper i varje hörn i panik av att få ut maten! Älskling, fortsätt kämpa! För mig är ingen annan än mig konstig (Gunilla Persson är ju en konstighet i sig, men det är ju en annan historia) <3
Sv: Det tror jag när jag ser det 😉 <3 Vad sägs som att gå ut och leka modeller snart? Har grymma bilder i huvudet!
Ja men precis! Du har så rätt så, det är ju känslan som är den äckliga – den där mättnaden som lägger sig som en hinna över hela kroppen! Men snart är den borta och man påminns om att det bara är tillfälligt och att maten i större mängder, dålig mat och oregelbundna tider av att äta jätte mycket och jätte lite är vad som påverkar! <3
Åh vad jobbigt, speciellt om man är kräsen. Men hoppas det blir bättre, och klart folk borde fråga innan – det blir ju mycket lättare! <3
Sv: Jooooodå! ;D <3
Nu har du fått nummer 5 i min röstning på dagens blogg. För att komma vidare måste du ha så många röster som möjligt! Säg åt dina läsare och massa andra att rösta på dig! Direktlänk: http://www.tuvaasallvinen.blogg.se/2012/october/bloggar-som-ni-kan-rosta-pa.html#comment
sv: Åh va kul att du gillade ^^
Sv: Djur är otroligt bra på att trösta 😀
Ja, jag har fått många vänner genom bdb, men det har blivit ganska dåligt nu. Framsidan lurar en numera, för de visar många fotografier, så loggar man in och så är det exakt som förr. Man blir less och ingen lämnar kommentarer eller något dylikt :c
Sv: Jag är snart klar med teckningen! 🙂
Jag vet dock inte om jag vill trycka den på ett plagg.
Känner igen mig där, alltså att du skulle gråta runt människor runt dig, jag grät igår för..jag har autismisk syndrom, vilket innebär att jag inte kan vara runt andra med för mycket ljud, jag blir rädd, stressad. Så när jag satt med min lillasyster & föräldrar på ett café igår, så brast jag ut i gråt!
Jag glömde min mp3 när vi åkte in till stan, det är ungefär som man glömmer sin medicin hemma. 🙂
Man tycker ju att de borde forma maten efter ’patienterna’ på en klinik o.O Att lära sig äta saker kan man göra när man känner sig redo, man ska ju inte känna att man måste peta i sig skiten om man är osäker på det ><
Sv: Jag har en vän som har asperger så han vet hur det är. Tur att man har någon som både dig & han, att vi har något gemensamt. 🙂
Det kändes sjukt jobbigt när jag bara gick ut med mamma i gråt. Sen så gav hon mig pengar för att köpa en läsk för jag var rätt hungrig, och klarade inte av att vänta när alla röster var runt mig!
Sen så gick jag hem, kändes skönt att gå hem själv. Tyst & lugnt..och det händer att jag pratar med mig själv ibland, för jag har alltid varit sådan. ^w^