Läkar och uppföljningsmöte

Läkarmötet: ”Jag tänker inte släppa taget om dig” sa hon. – Jag hoppas att hon menar det. För en gångs skull verkade det som att min husläkare tog mig på allvar men jag vågar inte hoppas för mycket ännu. När jag berättade tydligt hur jag kände och sa rent ut att jag upplevde det som att jag hade missat min tonår och trodde att jag skulle dö under senaste hjärtrusningen viftade hon inte bort mig. Vi gjorde ett EKG test som vanligt och kollade blodtrycket. Pulsen låg på 106 trots att jag inte har tagit Medikinet på ett par veckor så nu kan de inte försöka skylla på medicinen mer. Och jag var ändå ovanligt lugn, hade inga hjärtklappningar och var lite halvt nyvaken så det resultatet var ju inte det bästa. Min puls brukade alltid ligga runt 70 förr…

Jag fick även ta lite blodprov för att se sänkan, hur njurarna och levern mår osv. Det skulle inte förvåna mig om allt såg bra ut men om hon släpper mig på grund av det ger jag nog upp tamejfan helt. Men nu är det bara att vänta igen och se om man måste börja om på nytt eller bara ge upp.

Tredje uppföljningsmötet på Mando: Har gått upp lite i vikt men jag har tydligen bara gått upp det lilla jag gick ner från att jag började med Cymbaltan och fick sämre aptit så det var inte så farligt som jag trodde. Jag väger alltså fortfarande det jag ska göra och äter därmed även rätt. Jag är både längre och väger mer än genomsnittet och det är bara att acceptera det. Min kropp mår bäst så och därmed basta. Jag är fortfarande frisk och stolt!