Den där känslan man får när alla stirrar på en genom dörren. Det kanske inte riktigt var så i verkligheten men för mig kändes det som det, men i och för sig så kändes det mer som att det var ett hundratal tjejer som stirrade på mig så man kan ju aldrig vara säker när det kommer till mig och mina överdrivna tankar. De har börjat att låsa dörren till matsalen där vi äter på Mandometerkliniken så att ingen kan komma in för tidigt och fuska, och matsalen ligger precis vid entrén så det är av just den anledningen som jag fick en massa ögon på mig när jag kom dit. Entrédörren är även den låst så man måste vänta på att någon öppnar den inifrån och det gjorde att det hela bara kändes ännu värre. För ett tag sen kom det några nya hit, sen kom det några till och nu har det kommit ännu fler. Vi är väl egentligen inte så jättemånga men det är helt klart för många för mig. Jag brukar alltid gå in tidigare under uppsikt av Fabiola som arbetar i köket just för att slippa trängas med de andra och bli mer stressad än vad jag redan är men tack vare några som har fuskat går det inte längre. Jag borde kanske ha vant mig efter ett år här men det har jag inte och jag klarar inte av den här ångesten som jag får när jag inte bara måste äta framför andra utan även ta fram saker osv. Jag är klumpig, i vägen och så jävla rädd för att göra fel. Vart har min osynlighetsmantel tagit vägen?
Imorgon är det den sista dagen innan jag får ta ledigt en månad och det kommer att bli så skönt! Jag passade även på att ta ledigt på fredag så att jag slipper känna mig trängd och orolig nu när jag verkligen behöver få slappna av. Efter den här tiden har jag fått tillräckligt mycket förtroende för det och min behandlare tror att den här ledigheten kommer att bli mycket mer lyckad än de andra perioderna. Om det går bra får jag göra en testfriskskrivning vilket för mig närmare till att äntligen bli friskskriven från min ätstörning! Jag kommer alltid att ha en viss problematik gällande mat pga. mitt selektiva ätande (som dock har blivit mycket bättre) och jag kommer troligen alltid ha tankar om min kropp som inte precis gynnar mig. Men friskskrivningen kommer att vara ett officiellt bevis på att jag trots allt kan hantera det och att jag kan kontrollera mig själv. Då kan jag säga att jag kunde och att jag kan. Och om jag kan så kan du.
Glad att du inte bor i min stad? Igår, när jag gick på stan för att köpa garn till nya dreads jag ville göra, folk överallt. Vissa värkade tro att dom var ensamma på stan och flyttade sig inte när man var nära att få en krock med dom. 🙁
Och jag ska in igen, köpa en keyboard som jag har länge velat ha! 🙂
Du är grym!
Skönt att du mår bättre nu =) Det där med allas blickar känner jag igen, hade otrolig ångest förut pga av det, idag är det bättre och om jag inte tänker på det så kan jag gå rakt genom stan och märka först efteråt att ”oj jag tänkte inte ens på det” =) =)
Ska få en utredning för aspergers, har gjort många olika tester och min psykolog säger att mina svar stämmer väldigt bra överens med vad folk med aspergers brukar få. Framför allt så syftar hon på mina känslor eller avsmak och rädsla för dom- att dom flesta positiva känslor som har med den sociala biten att göra kan kännas jobbiga för mig som t.ex: att det känns otroligt jobbigt att säga att man älskar någon eller att vissa det osv att känna gemenskapen… Har du också så? Frågar bara då jag inte känner igen mig i människor med aspergers vilket känns lite frustrerande då jag vill så gärna få en diagnos så snabbt som möjligt för att kunna få någon sorts behandling och hjälp då min sociala situation är väldigt katastrofalt just nu =/
Iaf så hoppas jag att du får en skön kväll och bra sista dag före ledigheten =)
=) =) Tack för svaret. Jag har alltid haft en liten social omkrets så jag är inte ens säker på att jag inte förstår dom där sakerna, det enda jag vet är att det är jobbigt, men när jag tänker efter så brukade jag missförstå många saker när jag var liten. Det med svartsjuka finns också där, eller rädslan för att bli utelämnad, nästan som att jag till slut vill självmant stöta bort alla andra
Ha det bra =)
Jag hade jättemånga kompisar när jag var liten men så flyttade jag till ett helt ny ställe när jag var 12 och sen dess gick det åt helvete. Fick en sjuk depression när jag gick sista året på gymnasiet och isolerade mig då helt då =/ Dålig självförtroende och självkänsla har jag också, hade mycket ångest på grund av det när jag var yngre. Dessutom så var dom flesta rädda för mig eftersom jag växte mycket snabbt och var typ 190 när jag gick i sjuan så jag fick liksom aldrig en chans. Det var otroligt snällt av dig att skriva så mycket!! =)
Ha det så bra!!! =)
Jag tror inte att dom har gjort det medvetet eller så… och dessutom så lät det ju lite överdrivet när jag skrev det. Saken är ju den att om du tar 2 människor, en som ser ut som vem som helst och en som är som jag- stor, skrattar inte så mycket, säger inte så mycket osv så tror jag att denna vanliga människa har mer chans att komma in än jag =/ fast jag är rätt så snäll och ser inte alls skrämmande eller elak ut..
Du skrev inte alls för mycket, fick veta mer från dig än vad jag lyckades att googla fram =)
Ha en fin kväll =)