Let´s binge until we´ll purge

  • Inläggskategori:Livets ångest
  • Kommentarer på inlägget:11 kommentarer
  • Lästid:3 minuters läsning

Idag mår jag verkligen inte bra, jag känner mig helt orkeslös och ångestfylld. Det första jag tänkte när jag vaknade var samma tanke som jag fick innan jag somnade igår, ska jag verkligen gå till skolan? Det har inte funnits någon ork att gå till skolan på väldigt länge men ändå så lyckas jag övertala mig på något sätt att gå dit. Jag vill inte, orkar inte och ibland fruktar jag bara tanken av att sitta där men ändå så går jag dit. Vad får mig att gå till trots ångesten? Jo rädslan för att ligga efter och ses som ännu dummare än vad andra redan ser mig som. Jag är rädd för att göra min familj och släktingar besvikna. Jag är vettskrämd för att känna att jag misslyckas med något som jag borde klara av. Och sedan kommer konfrontationerna, vilket är något som jag inte kan hantera och som lätt kan krossa mig. Samtidigt så känns det så tradigt att det blir ångestfyllt hur jag än gör, vare sig jag stannar hemma eller går till skolan. Jag får väl vara glad att jag tänker på vad som gynnar mig i längden, att vara hemma kommer aldrig leda någonvart så jag får väl vara glad för den insikten jag har.

Imorgon har vi tydligen studiedag som jag självklart hade glömt helt bort. Men det kom som en glad överraskning eftersom det är något som jag behöver, speciellt efter den här dagen. Det enda som skrämmer mig är att om jag befinner mig hemma så finns det en stor risk för hets. Den senaste månaden så har jag inte gjort så mycket mer än att hetsäta och struntat i träningen med gråten i halsen. Jag är rädd för att det ska bli värre och värre och jag är rädd för viktuppgången som kan komma helt plötsligt. Mina impulser känns mer svårkontrollerade igen och jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill inte vara överviktig igen och bli utskrattad som förut. Jag orkar inte äta tills att jag blir spyfärdig för att sedan bli svälthungrig efter några minuter, det gör verkligen ont.
Jag klarar inte av det.

Detta inlägg har 11 kommentarer

  1. Eriiza

    Jo, har ju inte kommit så långt än.
    Men har läst på så mycket om hela situationen, att jag tror att om någon
    terapi skulle hjälpa mig, så är det den här.

    Förresten, något skumt med anslutningen till dig blogg.
    Försökte gå in på den utan överdrift säkert 15 ggr, och nu gick det.. ?

  2. johanna

    – haha nej det var det inte 🙂
    Jag håller med i varje ord! 🙂

  3. e S o h

    sv: Ja verkligen! Såna där brudar stör jag mig verkligen på. Och har pratat med andra som råkat ut för henne. Hon är en förhållande förstörare, men folk hon inte ens känner eller något så lägger hon sig i deras förhållande och säger att deras killar flörtar med henne och shit.
    Nej, såna som hon borde få en smäll =)

  4. melinda

    sv; haha 😀 tack sötnos!!
    och glad alla hjärtans dag på dej me (i efterskott typ)!

  5. Mel

    Tycker du är otroligt duktig och stark. Var inte så hård mot dig själv <3

  6. IssaTrönnblom

    fin blogg 🙂

  7. Anonym

    visst är den snygg?! dör lite för den

  8. e S o h

    sv: ja verkligen! förstår inte varför man inte bara kan bry sig om sig själv ist för att bry sig om alla andra..
    haha ja! jag har sagt till min kille att om vi skulle råka vara på samma krog någon gång och hon skulle vara för nära mig eller säga något fel när jag hör så tvekar jag inte. Men han sa att det va lugnt så länge hon fick stryk 🙂

  9. Johanna

    Din blogg är skit cool och du är skitsnygg och hoppas det du skriver vänder till det bättre! Kram!

Lämna ett svar