Life´s a bitch

Everyday is exactly the same. Jag går på autopilot och gör allt det där jag måste göra medan jag glömmer bort att hinna leva. Dessutom verkar tiden gå snabbare än vad jag kan greppa så jag hänger inte med i svängarna. Hur kan det redan vara November när det nyss var sommar? Och var det inte jul för bara en månad sedan? Jag förstår inte var tiden tar vägen eller hur andra gör för att slippa känslan av att stå och trampa på samma ställe. Egentligen spelar det väl inte så stor roll för jag orkar ändå ingenting.

Jag sover dåligt och drömmer så himla intensivt. Varje morgon känns det som att jag inte har sovit på flera dagar. De där dumma tankarna gällande mat och kroppen har blivit värre igen, mycket värre, och nu vet jag varken ut eller in. Jag spenderar alldeles för mycket tid framför spegeln bara för att dra i alla skavanker och håna mig själv. En del av mig kan helt enkelt inte låta bli. På lördag ska vi ha en liten klassåterträff och det enda jag kan tänka på är hur alla kommer att tycka att jag är fet och äcklig. Och inte minst misslyckad. Va fan är det för fel på mig? Stick, vidriga ångest. Varför bryr jag mig ens?

Jag har skjutit upp allt som jag kan skjuta upp den här veckan. Så nu har jag bland annat 120+ inlägg att läsa på bloglovin. En rejäl städning här hemma skulle också behövas… och inte lite pengar. Jag har lyckats spilla kaffe på tangentbordet så vissa knappar har slutat fungera, några kunde jag rädda efter att ha sköljt av den 2 gånger. Mina hörlurar har gjort sitt och börjar att lägga av på ena sidan och mitt minneskort sitter fast i systemkameran som jag såklart har tappat bort sladden till. Samtidigt börjar julen närma sig med stormsteg så det är dags att börja fixa lite julklappar också. Jag behöver ett riktigt jobb…