Lycka, njursvikt, oro och kärlek

Välkommen hem älskade lilla Snuggles. ♥ Tidigare vågade jag aldrig tro att jag skulle få ta hem honom men för ett tag sedan fick jag det lyckliga beskedet att han skulle bli min. Jag trodde att de drev först men nej, min lilla älskling skulle äntligen flytta hem till mig! Vi skulle avvakta tills hans ena öra blev bättre då han har ett sår som aldrig vill bli riktigt bra. Så att jag skulle slippa plåga honom med antibiotika och sköljningar så snart efter flytten då bara det kan vara stressande nog. När jag kom tillbaks från Egypten fick jag beskedet… Hans njurvärden var otroligt dåliga. Vi hoppades på att det skulle vara en urininfektion eller dylikt men nej, han har njursvikt trots sin unga ålder.

Hur hans prognos ser ut är helt oklart. Min förhoppning är såklart att han ska börja må bättre nu när han får njurfoder så att han kan leva ett gott liv trots sin nedsättning. Men jag har förberett mig mentalt för att han även kanske inte klarar sig så länge, vilket känns jävligt tufft. Som jag skrev tidigare i ett inlägg så har han en speciell plats i mitt hjärta och jag älskar honom så himla mycket och jag vet att det är ömsesidigt. Det har känts hemskt att lämna honom när jag går ifrån jobbet och på helgen oroar jag mig över hur han mår och om han äter tillräckligt. Att jag kan få skämma bort honom varje dag nu och överösa honom med kärlek känns helt underbart! Jag önskar bara att jag kunde göra honom helt frisk…