Manic depression

Vart tar alla dessa timmar vägen egentligen? Idag har jag tränat och färgat håret på Skärgårdsgymnasiet och bara det har tagit nästintill hela dagen. Fast att fixa håret hos frisöreleverna tar visserligen minst tre timmar… suck. Visst får man ha förståelse men idag kändes det lika fånigt som sist, tre timmar för nästan ingenting liksom. Färgningen tar inte ens upp hälften av den tiden egentligen. Har varit på ett uruselt humör idag också så jag satt med gråten i halsen och höll på att bryta ihop. Anledningen? NADA! Just nu är jag bara i en jävligt depressiv period och faktumet att rastlösheten höll på att driva mig till vansinne hjälpte inte precis. Jag hatar den jag är just nu – mer än mitt ”bättre” jag. Jag är så sjukligt känslig, arg, bitter och otrevlig mot nästan alla fastän dom inte förtjänar det. Varför kan jag inte hålla det inom mig istället för att svara spydigt när andra försöker prata med mig? Helvete. Jag mår så jävla dåligt just nu och det gör mig förbannad att jag inte vet varför. And I just keep pushing everyone away…

Imorgon får jag vara med katterna igen och det ser jag fram emot ♥
Fy va jag saknar dom!