Min cam SUGER.

Indeed, alla bilder blir extremt pixliga och för ljusa eller för mörka. Nu när jag har riktiga ögonbryn igen så får jag extrema komplex när jag tar bilder med min systemkamera. Jag vet inte hur jag ska förklara det men det ser så himla konstigt ut, det känns som att ögonbrynen tar all fokus liksom. Man är väl lite ovan I guess. Snart ska jag göra mig i ordning och åka till stan för att möta upp Julian innan bion, det blir nog rätt awesome. Jag älskar Harry Potter så jag kommer nog njuta varje minut av den för att sedan bli ledsen, eftersom att det är den sista filmen.

Annars så mår jag väl sådär, tröttheten är lika jobbig som vanligt och mina humörsvängningar har inte lämnat mig ifred än. Jag känner mig ständigt sur och lackar ur på alla dryga idioter som alltid ska leka tuffa. Men mest av allt är jag förbannad på mig själv för att jag inte förstår vad andra säger och missuppfattar allt hela tiden. En stor del av min problematik är att jag har grymt svårt för att förstå vad andra menar både verbalt och i text. När det kommer till mina närmaste så har jag lärt mig det mesta men utanför den lilla kretsen förstår jag knappt ironi eller sarkasm och måste gissa mig fram. Jag har tagit illa upp otroligt många gånger utan att det har funnits någon mening till det. Jag har även svårt när det kommer till att minnas vad vissa saker betyder och står för, det gör mig ännu mer irriterad och ibland får jag panik pga. tanken att göra bort mig. Hela mitt liv har bestått av att analysera andra och försöka komma ihåg allt för att ingen ska märka att jag är annorlunda eller att någon ska tycka att jag är efter. Men ibland funkar det inte och jag börjar gråta av frustration. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska beskriva det bättre för det är ganska komplext. Kortfattat kan man säga att jag helt enkelt är sämre på det sociala än vad man tror. Om jag är social är det mest bakom datorn för där kan ingen se mig när jag gråter och inte förstår.

Fan va jag är töntig.