Mindre mediciner och mer hälsosam mat

Efter att ha stått på Saroten i lite mer än 2 år har jag bestämt mig för att börja trappa ner och sen avsluta helt. Om inte nervsmärtan blir värre igen så håller jag mig borta från den. Jag har inte fått så jättemycket eller svåra biverkningar, men självklart blir man mer eller mindre påverkad av alla mediciner.

Idag står jag på 6 mediciner, 7 om man räknar med min minidos av Roaccutan. Visserligen ligger typ alla mina mediciner på en rätt låg dos men det känns ändå för mycket. Trots att vi har gått långsamt fram känns det som att jag förlorar kollen på vad som gör vad. Vilka stjälper mer än vad de hjälper?

Det är inte första gången jag har hamnat här. Så fort jag går upp i antal mediciner eller doser blir jag fast besluten om att allt kommer att kännas bättre när jag slutar. När jag slutar ta flera av mina mediciner tror jag att nya mediciner kommer att vara lösningen.

Jag drar i varenda strå jag kan i ren desperation. Om den här tröttheten bara kunde gå över… Jag är så vansinnigt trött på att gå runt och känna att hjärnan i full av bomull. Som om en del av den konstant sover och aldrig någonsin vaknar. Jag vet att det låter absurt, men jag kan inte beskriva det på ett bättre sätt.

Hur många år har det gått nu? 18 år… Kan det verkligen stämma? Hur kan det inte ha gått över ännu? Inte är det mitt hopp och min tro som sätter stopp för lösningen. Jag tror jämnt att det ska funka så fort jag gör en förändring. Trots besvikelse efter besvikelse slutar jag aldrig att tro.

En ohälsosam sommar har fått mig på andra tankar

Efter en sommar bestående av 5 veckor med alldeles för mycket glass och skräpmat har intresset för kost kommit till liv igen. Under en lång tid har det svalnat alltmer och jag har helt enkelt blivit lat. Men nu när jag inte bara knappt kom in i mina kläder, utan började även må sämre fysiskt är det slut med det!

Helt plötsligt slog det mig att jag hade glömt hur mycket maten påverkar mig. Inte fan hjälper jag mig själv genom att äta totalt näringsfattig mat. Jag fattar verkligen inte hur jag kunde tappa det så pass mycket. Okej, nu överdriver jag lite. Så jävla illa var det inte innan sommaren. Men om det är något jag behöver boosta upp rejält så är det vitaminer och antioxidanter.

Intresset för kost och holistisk hälsa har såklart påverkat min syn på mina mediciner. Jag har fått en ny motivation och är fast besluten om att det kommer att bli en stor skillnad den här gången.

Fast som ni vet nu kan det här förändras när som helst. Det är väl bara att vänta tills nästa dipp då fibromyalgin tar över för mycket. Men just idag i detta nu har jag en plan. En plan som jag är bombsäker på att den kommer att funka.

Som man brukar säga; hoppet dör sist.

Lämna ett svar