Det känns som om mitt huvud håller på att implodera. Alla som har flyttat vet hur otroligt påfrestande det kan vara. Jag själv var också helt medveten om det. Jag insåg bara inte att jag skulle bli så pass stressad som jag är just nu. Nästan allt i lägenheten var utdömt så jag kommer att få flytta in i en fräsch lägenhet där jag har fått välja golv och tapeter. Jag är sjukt glad över det och jag längtar till att jag kan flytta in. Samtidigt vill jag sätta mig i ett hörn skrikandes medan tårarna faller nedför min kind.
Inte för att jag är ledsen. Jag är ju trots allt otroligt glad! Jag vill skrika och gråta endast för att jag känner mig så otroligt sönderstressad. Det är 3 olika företag jag måste ringa till och möta upp för att renovera. Jag måste få ut alla mina saker i tid, lyckas beställa en flyttstädning trots att jag är sent ute och lyckas få min lägenhet besiktigad i tid. Jag måste läsa på om saker, göra val och agera. Det är så mycket att hålla reda på att min hjärna håller på att implodera. Dessutom vet jag inte ännu om jag får släppa min gamla lägenhet när jag får min nya så jag riskerar att få dubbelhyra. Det blir ungefär 12.000kr bara för hyran…
Hur tror ni att jag löser mina problem när jag blir överväldigad? Jag skjuter upp dem så klart för att sedan bli ännu mer stressad. Vad annars liksom?
Samtidigt känner jag mig ängslig över min insats på jobbet.
Jag har så himla kul och jag är helt obeskrivligt glad över att få vara där. Men det är mycket nytt att ta in och jag bråkar ständigt med min osäkerhet. Jag är så rädd för att göra fel att det i slutändan även blir fel. Jag frågar om saker hela tiden för att jag är så rädd för att förstöra något och visar då inte precis min bästa sida. Det känns liksom som att jag visar upp mig som sämre än vad jag egentligen är. Det gör mig lite ängslig över vad de tycker och tänker. Tänk om de ångrar sig?
Den tanken skrämmer verkligen livet ur mig. JAG TRIVS SÅ JÄKLA BRA. Men med flyttstressen kan jag inte ta in så mycket som jag vill. Mitt huvud känns rörigt och min fokus är inte alltid där den ska vara. Tänk om de tycker att jag inte kan så mycket som de förväntade sig eller om de tycker att jag lär mig för långsamt? Jag borde inte sitta och gnaga på allt när jag sitter och jobbar men det är svårt att låta bli.
Jag är livrädd för att misslyckas. Jag vill visa min tacksamhet genom att göra ett bra jobb och kunna bidra till företaget. Just nu känner jag inte att jag kan ge 100% och det gör mig ännu mer stressad. Jag kan mer, det vet jag. Om mitt huvud bara kunde ta en paus och åtminstone låta mig sova tillräckligt mycket…
Jag är sjukt glad men samtidigt helt slut.
Kan förstå att det måste kännas stressigt för dig, men jag hoppas dom på ditt jobb förstår hur det ligger till med flytten.
Det känns lite trist att du inte kan hålla på en sak i taget, hade också känt lättare & mindre stressamt. 🙂 <3