En ny måndag, en ny vecka, nya möjligheter? Det ligger en förbannelse över den här dagen, över alla måndagar som har varit och över alla som kommer. Bara ordet får mig att sucka och längtan efter fredagen kommer med raketfart. Jag vill ha helg nu. Men om vi bortser från att det är måndag idag så har själva dagen varit rätt okej hittills. Det är åtminstone en väldigt fin dag med brandfärgade löv och vackra skiftningar vart man än vänder huvudet. Värmen har även kommit tillbaks så just nu är det otroligt härligt att vistas ute i den fina naturen, utan att blåsa bort av stormvindar eller bli genomblöt av störtskurar. Idag åkte jag till Stockholms Universitet och hade ett möte med en som jobbar där samt min nya mentor. Det var lite läskigt men hon verkar trevlig och kunnig så det blir förhoppningsvis bra. Vi ska träffas igen redan nästa torsdag och börja prata igenom hur jag ska gå tillväga osv. med mina studier. Egentligen har jag ingen ork men jag känner att jag måste skärpa till mig och lyssna på mitt förnuft och inte min känsla. Jag måste klara kurserna och lära mig hur man studerar.
Efteråt åkte jag till gymmet och tränade i 3 timmar, nu är jag helt slut och längtar redan efter min sköna säng. Men känner jag mig nöjd? Nej inte någonstans som vanligt. Det känns inte som att det märks att jag tar i så mycket, min kropp känns fortfarande som en dallrande geléklump och i mina ögon är fortfarande gigantisk. Jag blir galen på mig själv och mina tankar. Såklart så väger jag fortfarande lite mer än i somras och det gör mig ännu mer ångestfylld. Ledsen, arg och besviken. Jag vet inte hur jag ska sluta tänka som jag gör…