Att bli bjuden på BarbeQue Steakhouse & Bar är aldrig fel! Maten var ljuvligt god och sällskapet var inte heller helt fel. Det kändes lite svårt ibland att komma på samtalsämnen som håller samtidigt som man undviker att råka ta upp känsliga saker, men i stora hela gick det väldigt bra. Nu är jag hemma igen och sneglar på sängen medan jag sitter och skriver det här. Åh gud va skönt att få gosa ner sig under täcket och somna efter Ghost Wisperer! Ja så tänker jag tills att jag börjar minnas att hur trött jag än är så kommer det ta lång tid innan jag får någon vila. Först ska min kropp bli hyper av en okänd anledning och sprattla runt tills att jag nästan börjar gråta av frustration. Det låter lite dramatiskt men jag klarar verkligen inte av den där enorma rastlösheten jag får.
Det känns lite stört att jag alltid känner mig lite sjuklig efter att jag har varit i stan. Ju senare jag kommer hem desto värre. Nästan som att mitt immunförsvar har försvagats för en liten stund och låter tusentals smittsamma baciller passera. Vissa blir alltid förkylda på våren, jag blir det alltid när jag åker hem efter klockan 16.00 (och nu menar jag alltså tio gånger värre än vad jag brukar må). Skillnaden är att jag inte blir sjuk och inte heller har något som kan botas. Det går att vila bort det värsta men nästa dag kommer det ändå tillbaks på ett eller ett annat sätt. Vissa dagar är bättre än andra och jag försöker hitta olika sätt att förbättra situationen, men än har jag inte funnit så mycket som kan hjälpa mig. Jag kan inte styra min hjärna och vad den väljer att ta in. Jag valde inte att att en överkänslig perception men det har jag. Alla dessa sinnesintryck som försöker få plats i min skalle tar kål på mig. Ett par timmar i stan och jag känner mig svimfärdig, illamående, får ont i ögonen, får migrän och känner mig helt borta. Men det är ett osynligt handikapp så andra kommer aldrig förstå eller acceptera det. Det syns inte – det finns inte. Du är bara lat och självisk, Ninni. Ni säger att ni förstår men varenda gång kräver ni att jag ska orka det ni orkar.
Ghost Whisperer <3
Uh, jag känner mej oxå typ "sjuk" när jag vart på stan i någon/några timmar
Jag sitter vid min dator med och sneglar mot sängen! ^-^
vet verkligen hur det känns när man inte blir förstådd, är alltid svårt när det handlar om saker som andra inte kan se.
sv: tack så mycket, kul att du tycker det 🙂
Usch vad jobbigt 🙁 kan förstå på ett sätt, det med alla nya intryck man kan få och inte kunna sova men kan inte tänka mig hur jobbigt det skulle vara att känna så nästan varje dag :(..
ur welcome snyggo!
Jag känner igen mig mycket i det du berättar. Alla dessa intryck blir helt enkelt för mycket.