My life is a fucking video game!

Under dagens lopp så fick jag som en uppenbarelse, med en viss överdriven benämning såklart som det alltid är när det kommer till mig. Livet har ju ändå alltid känts så otroligt overkligt så varför inte se det som ett spel? Alla dessa olika möten osv. började jag se som quests som jag ska avklara för att få mer i xp. När DBT-mötet var klart så tänkte ”mission one complete, now to the next task!” Okej, det kanske inte riktigt var så men själva tanken på det underhöll mig under den här jobbiga dagen. Allt jobbiga jag gör, gör jag för att gå upp i level, alltså för att mogna upp och bli mer erfaren. Eller så kan man bara se på det som uppdrag för att tjäna pengar så att man kan skryta inför de andra spelarna med sina tuffa vapen. Jag tänker på att jag är med i ett rollspel och vill bevisa min klipskhet genom att vara den snyggaste, starkaste och coolaste spelaren som finns.

Är jag barnslig eller vad?

Förövrigt så hade jag en väldigt bra helg hemma hos Älsklingen, trots att jag kände mig tjock och äcklig så var jag glad. Han fick mig att skratta så mycket så att mitt ansikte fick ett eget litet boot camp. Mina skrattmuskler började krampa av smärta efter många härliga skrattillfällen. Är det inte så det ska vara egentligen?

9 svar på ”My life is a fucking video game!”

  1. sv: ja de borde du tänka på 🙂 vore kul och se lite andra bilder på er.

    måste säga att du förklara de där så himla bra! och eftersom du tycker så, då kan det hjälpa dig ännu mer 🙂

    Svara
  2. sv: Ja ibland tröttnar man på alla bilder man redan har 🙂 ska själv ta nya med min kille snart! 😀

    Haha men jag tyckte de lät som en bra deal 🙂 och så förstod jag alla ord du säger för min kille är lite nördig så man har ju hört dom 😉

    Svara

Lämna en kommentar