I flera månader har jag gått runt och varit så jävla naiv och korkad. Jag har varit alldeles för förlåtande och haft tålamod trots att det bara har brutit ned mig mer och mer.

Jag har varit fullt medveten om vad det gör mot mig, men trots det har jag inte varit stark nog att släppa taget. Men nu börjar jag lessna totalt och jag känner mig så jävla lättlurad. Hur dum kan man vara egentligen? Rätt så extremt dum tydligen.

Okej, nu är jag kanske lite väl överdramatisk men vissa saker slår en hårdare än andra. Och just det här har slagit hårt på en otroligt öm punkt jag har. Och egentligen har jag bara mig själv att skylla. Hela det här året har jag gjort så otroligt konstiga val. Även om jag har vetat att ”shit, det här kommer att göra ont senare” så har jag valt att göra det ändå. För det finns ändå alltid en liiiiten chans att saker och ting förändras och löser sig.

Hur fin egenskap det än är att alltid ha tron på att allt kan förändras till det bättre får det vara slut. Nu har jag känt mig utnyttjad och blivit tagen för givet för sista gången. Mitt hjärta säger stopp, jag orkar inte mer. Min tolerans för bullshit och lögner har gått ner till noll.

Jag orkar verkligen inte lägga ner tankar och energi på människor som skiter fullständigt i mig och mina känslor. Och det här har varit en återkommande känsla i flera år, men nu känns det som att jag fick den sista käftsmällen jag behövde. Jag behövde verkligen vakna upp och inse att jag inte kan fortsätta låta andra kliva över mig. Och jag ska definitivt inte jaga eller försöka lösa problemen.

Vill du göra det? Fine, ansträng dig. Men förvänta dig inte att jag kommer lyfta ett finger för att det ska ske. Jag har fått nog på riktigt nu och är helt jäva uttömd på min empati. Det är inte som att jag kräver så jävla mycket egentligen. Bara mänsklig anständighet och respekt. Ni vet, rätt basiska saker som de flesta vill ha. Så varför vill jag ens umgås med den här typen av själviska människor? Det är ju helt klart någonting som jag måste ta och fundera över så att jag kan gå vidare en gång för alla.

Idag lovar jag mig själv att från och med nu släpper jag alla mina tendenser till att lösa och kontrollera situationer. Om människor inte vill vara i mitt liv håller längre jag vänligt upp dörren. När problem uppstår försöker jag inte sitta ner och lösa det, jag lämnar det åt den andra parten. Vill du vara i mitt liv? Det är upp till dig att bevisa det och jag tänker inte jaga dig. Vill inte du inte längre prata med mig? Du behöver inte oroa dig, jag tänker inte försöka kontakta dig och fråga varför.

Jag tänker inte börja skära ut folk ur mitt liv, men jag tänker inte heller försöka hålla kvar någon. För jag orkar verkligen inte låta andras handlingar dränera min energi mer.

Jag har inget kvar att ge.