Nämn en kroppsdel och jag nämner fem fel

Jag höll på att må bättre och det började kännas som att jag bara skulle kunna vara för mig själv och slappna av i min ensamhet. Men det tog inte lång tid innan jag fall ner i mörkret igen och ångesten ströp sina händer kring min ömma hals. Helvete, ska det vara så svårt att bara få vara? Jag kräver inte att må bäst och att få vara jordens solstråle, men jag önskar att jag åtminstone kunde känna mig helt okej. Att vara nöjd med tillvaron och slippa sorgen som sätter sig som en klump i halsen.

Känslorna av att vara vidrig, äcklig, smutsig och fet tar över och slänger mitt huvud fram och tillbaka. Varför är du så ruskigt ful din dumma flicka? Hon skriker igen, jag skriker inne i mina tankar där ingen annan kan höra vårat gräl. Vi är ensamma nu och vi kan återigen ta upp vår eviga kamp där ingen ser oss, där vi kan bråka utan att någon sätter stopp. Nämn vilken kroppsdel som helst som sitter på mig och jag lovar att jag kan peka ut minst ett fel på vad du än säger. Du kan fråga om mitt hår eller t.ex. mina kläder, jag lovar att jag kommer att spy galla om hur hemskt det ser ut på sitt sätt. Jag är en expert på att finna fel och jag råkar ha ovanligt många vare sig det gäller utseendet eller personligheten. Då är det ganska svårt att tycka om sig själv.

Att jag sedan råkar vara så jävla äckligt negativ hjälper inte precis heller, det behöver ni inte skriva för det vet jag faktiskt redan gott och väl. Det är inte precis så att jag vill vara och känna så här och om man bara kunde ”rycka upp sig”, så skulle jag ha gjort det för längesedan.

Jag råkar bara hata mig själv lite väl mycket.