Stress, onådiga skov och en massa mediciner

Sommaren kom och sommaren gick. Semestern är slut sedan länge och nu är hösten på intåg. Tyvärr så försvann aldrig min semesterstress och inte vardagsstressen sen heller.

Jag har haft onådiga skov som har kommit tätt efter varandra. Jag vet inte ens om det verkligen är skov eller om jag bara hade ett par bättre dagar. Samtidigt som det har gjort olidligt ont har immunförsvaret lagt av igen. Så nu blir jag småförkyld var och varannan vecka för bara några dagar… igen.

Efter att ha nästan börja gråta inför smärtläkaren fick jag testa Citodon mot smärtan. Funkade det? Nej, självklart inte. Precis som hon trodde. Jag kände inte av någon större märkbar effekt men när jag vaknade var jag däremot lite mindre stel. Och även fastän jag fortfarande kände mig stel så kunde jag efteråt ligga både oftare och längre på sidan, vilket jag har haft väldigt svårt för att göra i 3 år nu. Det är ju ändå något men jag får väl erkänna att jag har känt mig mest modfälld.

Höjning och byte av mediciner

Under sommaren har jag gått på 6 olika mediciner om man inte räknar med värktabletter. Saroten, Voxra, Elvanse, Concerta, Lergigan och stilnoct. På låga doser förvisso men det kändes ändå lite för mycket. Effekten har varit väldigt liten men Saroten har minskat på nervsmärtan och med Elvanse på morgonen samt Concerta på dagen har jag känt mig lite mer vaken åtminstone. Igår var jag hos läkaren och fick göra om lite igen för vad som känns som tusende gången. Jag har alltid varit lite illamående av både Elvanse och Attentin men det kändes inte okej längre. Jag har liksom varit lite illamående i 2-3 år nu och det har varit hållbart, men att bli värre? Nej.

Så Elvanse och Concerta byttes ut till Metylfenidat Alternova som är samma medicin som korttidsverkande Ritalin. Voxran höjdes till 300mg och ÄNTLIGEN fick jag testa Melatonin. Min förra läkare sa direkt att den inte skulle funka men jag har velat testa den för att kunna ersätta Lergigan. Det känns liksom lite bättre att äta något som är ett naturligt hormon istället för en antihistamin.

Introduktionsprogram på Smärtrehabiliteringen

Nu är det även bestämt att jag ska gå Smärtrehabiliteringens introduktionsprogram. Jag kommer inte att göra hela då jag inte riktigt känner att jag vill vara sjukskriven så pass länge så det här blev en bra kompromiss. Förhoppningsvis kan de ge någonting i alla fall. Att få en diagnos var en lättnad men samtidigt vet jag att Fibromyalgi inte bara är svår att behandla, utan många läkare har även lite kunskap om den. Fibro börjar bli en mer accepterad diagnos men många tror fortfarande att det är psykosomatisk.

Så håll tummarna för att det blir lite bättre om några månader.

Jag skulle gärna vilja få mitt liv tillbaka. Jag har blivit en otroligt tråkig människa som inte orkar göra någonting. Jag har inte ens någon lust och saker och ting känns inte så särskilt kul. Jag gillar inte den tråkiga person som jag är men just nu orkar jag inte vara något annat. Det är svårt att tro att jag en gång i tiden var äventyrlig och letade efter nya upplevelser jämt och ständigt. Förhoppningsvis hittar jag tillbaks till den tjejen en vacker dag. Det återstår att se.