One day i ll spread my wings and fly away

Den där känslan du får när du har en tatuering som du älskar men som du inte kan ta bilder på. Det är faktiskt en konst att försöka ta bild på sin egen rygg och bilden gör den inte rättvis. Nästa fredag kommer den att bli lite finare till och med för då ska Linnea putsa till den och fylla i det lilla som har börjat tona bort, vilket såklart är gratis. (Puh!).

Igår: Var hos hudläkaren inne i stan, fick lite nya ”roliga” krämer utskrivna och brände bort en svart prick som har funnits på min kind i många många år. En pormask som är bredare än de andra men tom… eh? Mormor och morfar bor bara ett par minuters gångväg därifrån så jag passade på att plinga på och överraskade dem. Det slutade med att jag fick lunch, fika, pengar och en kaffekokare. Kan det bli bättre? Finare människor får man leta efter. När jag var där fick jag ett sms från Ulrika som hade fått en avbokad tid så jag åkte sedan till Alceahuset och fick min andra behandling med akupunktur. Ajajaj säger jag bara…

Idag: Jobb, kel med kattdamen Lollo, vattengympa med mamma och handling. Dagen försvann i ett nafs precis som alla andra dagar. Jag är så trött och utmattad att jag blir tokig. De senaste nätterna har jag fått sova någorlunda bra i alla fall så jag ska väl inte klaga för mycket. Men det skulle ju vara fantastiskt om det kunde märkas att jag har sovit bra under nätterna. Är det för mycket begärt att vakna utvilad och pigg? Det känns liksom som att det vore en normal sak men nej nej, i min värld är det sjukt onormalt och nästintill okänt. Vadan denna orättvisa? Livet. </3

Mvh, bitter surtant.