Oops I did it again..

Nu så har jag äntligen den där färgen som jag nämnde tidigare i bloggen, den färg som jag har trånat efter ett bra tag nu. Det blev kanske lite mörkare än vad jag tänkte mig men jag hoppas att jag inte ser helt galen ut! Chokladbrunt hette färgen och bara det suktade mig då det är något som jag är helt beroende av. Jag börjar känna att bloggen har blivit jävligt ytlig på sista tiden med alla dessa egobilder, men jag är kanske bara ovan? Det här med ”dagens outfit” känns fortfarande lite nytt, främmande och annorlunda. Visserligen så är jag ytlig när det kommer till mig själv och visst gillar jag bekräftelse, det tänker jag inte förneka. Men det känns ändå så… mycket helt plötsligt? Sedan när jag får ”Cyber”-bilderna så blir det ju ännu mer bilder på mig men det är ju ändå efterfrågat så jag hoppas att det är okej, eller?

Idag mår jag sådär, känner mig illamående och utslagen efter att jag har sovit 3-4 timmar. Jag kom hem sent igår eftersom att vi fastnade hemma hoss mormor och morfar där jag skulle möta mamma och Berndt för att få skjuts hem. Jag kände direkt att jag inte skulle hinna ta mina sömntabletter så jag passade på att färga håret istället och lyckades efter ett tag somna utav utmatning utan någon tablett i huvudtaget! Jag har även köpt nya töjningar, 12 och 14 mm som jag har petat in i öronen. Jag känner att mina komplex över mitt utseende bara blir värre så jag gör nästan vad som helst för att känna mig ”förfinad”. Så snart ska jag försöka pierca mig igen och sedan så ska jag försöka komma igång med träningen på allvar så att jag slipper all tjockisångest. Jag har nog inte orken att streta emot och skita i alla dömmande tankar just nu så för tillfället så får jag göra små obetydliga saker åt det för att lindra för stunden, men egentligen borde jag lära mig att ignorera det. Livet är hårt som man brukar säga, det gäller bara att man lär sig hur man ska leva med det. Och en dag så ska jag lära mig att bli nöjd, så är det bara.