Pepino – en tråkig och smaklös frukt

Och precis så känner jag mig, som en Pepino. Till frukost smakade jag på frukten för första gången och kände direkt avsky. Den smakar inget och är hur tråkig som helst – precis som jag. Visst är det normalt att jämföra sig med en frukt? Det är inte något som jag har till vana att göra men idag kändes det som att det passade perfekt. Jag känner mig helt smak(stil)lös och inga kläder verkar vilja passa mig, varken de gamla eller de nya. Om jag äntligen hittar en överdel som passar så hittar jag sedan aldrig en underdel som den matchar med och vice versa. Kroppsångesten är väl den största anledningen till varför jag inte kan ta på mig så mycket – allt få ju mig att känna mig som ett vandrande tält. Nu för tiden så funkar inte ens mina ”säkra val”, de har blivit lika osäkra och otrygga som allt annat. Som ni kanske redan har uppfattat så leder det här såklart till att jag känner mig sjukt tråkig.  Jag känner mig som en vandrande grå blobb som ser sjukligt skabbig och sliten ut. Så kanske är det mer så att jag känner mig som en rutten Pepino? Inte ens färgglatt smink hjälper för det rinner ändå bort på ett magiskt sätt innan ens en timme har gått. Som på bilden önskar jag att glitter och stjärnor kunde pimpa upp mig.

Ja jag erkänner, jag är en pessimist. Ibland kan jag lyckas slå undan den sidan för en stund och få hopp och tilltro men snabbt kommer den negativa synen tillbaks igen. Kommer jag någonsin att bli snygg och känna mig vacker? Ha, knappast! Kommer jag någonsin vare en av dom som får andra att vända sig om på gatan? Eller vara hon, den där tjejen med den coola stilen som alltid har nya och trendiga accessoarer? Nej nej och åter nej! Inte heller kommer jag sluta att hata att jag kan vara så pinsamt ytlig ibland. Jag menar herregud, spelar det verkligen någon roll om man är en supermodell eller inte? ”Nej inte när det kommer till andra men när det kommer till mig”. – Det är min eviga ursäkt som tragiskt nog stämmer, men inte kan jag väl vara ensam om att känna så?

Det kommer alltid att finnas mycket i mitt liv som jag kommer att klaga över. Och det kommer alltid finnas dagar då jag helt plötsligt mår piss fast jag har haft en bra dag. Och vad kan man göra då? Jo skriva en bisarr text om det medan man fnissar åt sig själv för att man jämför sig med en frukt som man tydligen inte gillar. Och vet ni vad? Det känns konstigt nog bättre och lättare att hantera nu när man kan läsa mellan raderna om hur ful jag är medan man kan ana min bittra svartsjuka. Mitt glas må alltid vara halvtomt men så länge jag har den självinsikt som jag har och min värdelösa humor antar jag det är okej.  Jag är en tråkig jävla Pepino, vad är du?