Bland alla år som har gått är det 2007 som har satt starkast spår av alla. Det året hände allt på samma gång, det var hemskt, underbart, sjukt akward och lite fucked up. Jag ändrade stil och hårfärg, började hänga på plattan, började gå på fester och fick helt plötsligt massor av vänner. Killar började bli intresserade av mig och jag älskade uppmärksamheten, fick mitt hjärta krossat, fick känna hur det känns när någon är otrogen mot en, började röka tack vare just den pojken och fann sedan en jättebra kille som jag höll ihop med ett par år. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om honom som fick stå ut mig när jag var som mest trasig och dysfunktionell. Han förtjänade inte att behöva stå ut med så mycket skit som han fick stå ut med.
Mitt självskadebeteende hade eskalerat och började lämna allt fler och större ärr. Jag var arg, förtvivlad, kände mig äcklig, misslyckad och så himla patetisk att jag inte kunde stå ut med mig själv. Efter att en kille var otrogen mot mig blev min svartsjuka ännu värre och jag blev galet misstänksam, vilket fick mig att hata mig själv ännu mer. Jag var fortfarande inte över saker som hade hänt flera år tidigare och var väldigt förvirrad efter en sak som hände tidigare samma år, vilket påverkade min vardag mer än vad jag ville erkänna. Mitt självförtroende var lägre ner än på botten trots att jag fick mer och mer uppmärksamhet både på nätet och i irl. Inget kunde dämpa mitt självhat. Det bara fortsatte att växa allt starkare för varje dag som gick.
Det var väl det här året då jag verkligen kände mig som en typiskt tonåring. Jag var så otroligt förvirrad över mina känslor, över vad som var rätt och fel och över allt jag hade gjort. Jag visste inte alls vem jag var eller vem jag ville bli. Jag var väldigt deprimerade, hade konstant ångest och hade starka suicidtankar. Jag betedde mig så ofta själviskt och dumt att jag bara blir förbannad på mig själv nu i efterhand. Jag gjorde många misstag och ångrar mig för så mycket. Samtidigt försöker jag tänka att det inte finns några misstag, endast livets hårda läxor. Men året var inte bara ett helvetes år, det var också ett underbart år då jag fick vänner jag aldrig någonsin kommer att glömma. Många som hängde på plattan kändes som en extra familj på den tiden.
En sådan frissa jag ville ha när jag var yngre, men jag fick inte ha det så för min mamma. 🙂
Du är inte ensam om det, jag har blivit utnyttjad utav en kille, blivit utnyttjad för vänskap, blivit mobbad av tjejer som har fått kvarsittning kanske ca 3-7 gånger, och lärde sig aldrig att mobbning är fel. Vilket gjorde att fick mer psysiska problem, försökte ta självmord men hindrade mig själv.
”Bland alla år som har gått är det 2007 som har satt starkast spår av alla.” Den meningen känner jag igen mig i så sjukt mycket. Utav alla år, så är 2007 det året som har satt starkast spår på mig med och mycket av det du skrev känner jag igen mig i och det är läskigt.
B.la det med att du fick känna hur det kändes när någon var otrogen mot dig och att det satte sina spår och att du blev svarsjuk lättare. Samma sak hände mig och det har fortfarande inte gått ur mitt huvud. Men som du skrev: ”det är livets hårda läxa”.
Sv: Eller hur! Det har blivit mycket bättre för mig med, men mår jag inte bra så kan allt det triggas igång igen och det är påfrestande 🙁
Du ska vara jättestolt! 😀 <3