Ride The Wings Of Pestilence.

En nostalgisk låt fer sure. (Fer sure känns också lite nostalgiskt trots sin fulhet). Jag klarade av att äta den där fördömda risifruttin och insåg att smaken faktiskt var helt okej. Dock så förstörde alla de vidriga riskornen konsistensen så det kändes som att det växte i munnen för varje tugga jag tog. Efteråt fylldes jag av illamående, såklart. Förhoppningsvis blir det lättare att äta under veckans gång och att den där inre spärren släpper lite. Nu återstår munken och läsken till kvällsmål, något jag inte ser fram emot alls.

Imorgon blir det skola igen. Jag ser inte fram emot det precis men försöker tänka på att det snart äntligen är slut. Det är bara att hålla ut och försöka få klart grupparbetet som består. Den här gången har jag i alla fall förberett en matlåda så det finns en sak mindre att tänka på. Det var lite typiskt bara att min våg slutade fungera idag innan middagen så jag vet inte alls om jag har tagit för mycket eller för lite. Det har inte gått så lång tid men jag känner mig visst redan handikappad utan den. Har lite ångest över det men jag ska försöka lita på själv för en gång skull.

Detta inlägg har 2 kommentarer

Lämna ett svar