Jag hör henne komma närmare och närmare tills att jag helt plötsligt känner henne mot min kalla hud. Skrattet dånar och viskningarna ökar till skrik, jag blir utskälld och hånad. Hjärtat slår hårt och jag faller ner i mörkret, vart jag än tar vägen så finner hon alltid mig bara för att få slita mig i stycken. Enligt henne så kan jag inte göra rätt, allt blir bara fel och jag blir utskrattad varje gång. Mina dagar går ut på att få höra hennes elaka ord och hånskratt, hon slår mig från insidan och biter sönder min hud. Hur många gånger ska jag få höra hur äcklig och misslyckad jag är? 18 år borde räcka men troligen så kommer det att fortsätta tills den dag då jag dör, jag försöker och kämpar men jag kan inte döva hennes röst. Hon hatar och vill straffa mig hela tiden eftersom att jag är en sån dålig människa, hon vill trycka ner mig för att sedan se mig ruttna bort in i döden.
Hon hatar mig.
Jag hatar henne.
Det är jag som hatar mig.
Sjukt snygg blogg du har, och jag gillar verkligen hur du skriver! 🙂
sv: hahah aa ^^ de va några år sen man hängde där jämt xD
Sv: haha åh xD plattan tider. Jag hängde där typ hela sommarlovet 08 ;
hejsan, allt bra? 🙂
SV: Tack så mycket 🙂
Tycker om din blogg också. Diggar ditt rosa hår 😉 Jag har själv vart neonrosa en gång i tiden 🙂
re: : )
Åh tack så jättemycket! 🙂
Fin i rosa hår ! =)
Jo, att konstant höra felaktigheter om sig själv FRÅN sig själv
är något av det värsta.
Orden och tankarna man inte kan fly.
Lider med dig, på riktigt, inte som falskt medlidande.
Haha hehe det gjorde ont direkt men efter gjorde det inte ont alls 😛
Kanske borde läsa inlägget först?