Äckelångesten tar över både min kropp och mitt sinne med blixtens fart. Jag känner mig sjukt vidrig, svullen och gigantiskt med min stora dallrande kropp som får mig att likna en geléklump. Min kropp är både fläskig och fyrkantig med ett ansikte så äggformat så att det är skrattretande. Skam är en känsla som förföljer mig dag ut och dag in, det är en känsla som hånar och trycker ner mig så fort jag vistas utanför mitt rum. Sjävförakt, jag vill skära av mitt ansikte och sätta dit något som är vackert. Operationssalarna skriker och längtar efter att skära i min kropp, förflytta skavanker och suga bort fettet som klumpar sig fast under huden. Det är inte så här jag borde känna eller tänka, men det är så svårt att låta bli när självhatet skriker inne i huvudet tills att man bryter ihop på golvet. Jag vill inte se ut som jag gör, jag vill se ut som någon annan, jag vill vara vacker.
precis samma här.. vet att det kanske inte spelar någon roll vad andra säger om en, men du är vacker!
– du är vacker!
Du ÄR vacker, tvivla aldrig på det! Jag vet att det är så himla svårt att tycka om sig själv, men om du börjar med att uppskatta små saker så kommer du hitta fler med tiden. Kramar! <3
Åh, fina du. Du är ju jättevacker, iaf i mina ögon! Hade gärna tagit ditt utseende, mhm!
Du verkar vara en sån snäll person. Det är hemskt att du hatar dig själv, när du verkar så bra. <3
Jag förstår inte hur du inte kan tycka om ditt utseende.. Du är ju så bedårande. Flera flickor skulle ge allt för att ha kroppen som du har, och det perfekta ansiktet som du har. Jag vet att jag är en av dom <3
Det går att bli frisk.. 🙂