So, so, soooo tired…

Sängen skriker och gormar efter mig. Kuddarna ser så mjuka ut och täcket känns så varmt och fluffigt. Jag vill lägga mig redan nu, gosa ner mig och sova bort alla tankar från idag. Det gick helt okej i skolan men mitt huvud klarar inte av att hantera så mycket intryck som man utsätts för. Dessutom är mina koncentrationssvårigheter alldeles för stora för att jag ska kunna sitta stilla i timmar och lyssna och minnas det som har sagts. Som tur är fick vi en sammanfattning av allt som föreläsaren berättade för oss idag så jag missar inte riktigt allt. Vi fick samtala lite med ”grannen” om det föreläsaren hade pratat om och självklart var det väldigt ångestgivande. Men hon jag fick prata med var sjukt trevlig och social så det blev lite enklare. Dock skäms jag fortfarande över att jag inte vågade säga ”Hej då” när lektionen var slut. Tänk att ett så enkelt ord kan vara så otroligt svårt. Jag vågade inte, jag var rädd… Jag skäms. Det var ett steg bakåt för min del efter att jag hade tagit ett steg fram och vågat prata mer med tjejen än att bara ge gensvar.

Trots huvudvärken, tröttheten och framförallt tidsbristen lyckades jag trycka in en timmes konditionspass på gymmet. Jag skulle ha hunnit mer om det inte vore för vårt underbara SL som självklart var försenat, som alltid. Egentligen tänkte jag skita i det i huvudtaget men påminde mig själv om att det är bättre än inget. På grund av tidsbristen tränade jag på extra mycket så det känns ändå som att jag har tränat som vanligt. Jag måste komma igång mer… hmpf. Aja, jag ska inte sitta klaga mer på mig själv nu. Ska nog börja göra klart saker och lägga mig i min underbara säng som fortfarande skriker mitt namn. Har jag nämnt att jag har världens skönaste säng med ett sjukt mysigt täcke och ca 12 kuddar av alla storlekar? Känner fortfarande att jag behöver fler, känner mig så trygg då. Te hee, godnatt! ♥