Kanske så är jag lite väl misstänksam men kanske så har jag rätt i att känna oro jämnt emot vad andra tycker och tänker om mig. Just nu så vet jag inte riktigt om jag känner mig hatad, ignorerad, bortglömd eller allt på samma gång. I nuläget så har de flesta börjat bete sig annorlunda emot mig medan de verkar vara som vanligt med alla andra, det får mig att undra om jag har gjort eller sagt något fel. Nästan alla skriver på ett kort och annorlunda sätt på msn, facebook och alla andra hemsidor som man är medlem på. Många verkar gärna vilja skriva som att man är dum i huvudet och säger uppenbara saker för att låta nedlåtande. När man träffar någon på fest, stan osv. så låter det nästan alltid lika drygt och nonchalant. Nu handlar det inte om att jag tar illa upp för något så fånigt som att någon inte lägger till en smiley eller ett hjärta i texten, utan det handlar om vad de skriver och på sättet de gör det på.
Jag undrar varför jag har en så stor och stark vilja som får mig att längta efter ett socialt liv både på nätet och i verkligheten. Varför försöker jag att våga vara uppkäftig, glad och busig när det ändå bara blir fel? Jag är så trött på att få höra att jag är för blyg och att jag måste prata mer för att sedan få suckar tillbaks när jag väl gör som de vill. När jag tar modet till mig och pratar så blir jag antingen helt ignorerad eller så blir jag avbruten hundra gånger om medan jag får dömande ord i ansiktet. Det är verkligen inte ofta som jag får prata klart eller förklara hur jag menar innan de stämplar idiot på min panna. Så varför försöker jag när jag ändå inte får något tillbaks?
När jag inte vågar prata så är jag fånig och töntig, när jag pratar så är jag antingen dum i huvudet eller så vill de inte ta sin tid till att lyssna. Ändå så anstränger jag mig för att passa in och vara med i det sociala livet trots ångesten som skriker. Men allt jag får tillbaks är bara skit, så varför ska alla då klaga på mig för att jag är tyst? Det är de som får mig att vilja ge upp. Jag har redan blivit mobbad för min extrema blyghet och det gjorde inte saken bättre precis så jag har verkligen tröttnat på den här jäva dubbelmoralen som alla har. Jag vet att det är fel på mig, det står det mellan raderna så fort ni öppnar era käftar för att pressa ut ännu ett hånande ord. Jag orkar snart inte försöka mer, fobin känns tryggare än en massa falska människor som ändå sårar en så fort de får chansen.
Klart att jag är hatad, jag gör ju bara fel hela tiden.
Tycker absolut att du ska se den.
Känner igen mig lite i det du skriver, även om jag inte har socialfobi. Men jag har alltid varit en sådan där person som kollar in människor först och inte pratar det första jag gör. Och i klassrumsmiljö har jag alltid varit blyg. Men det har blivit bättre. Och det är så jobbigt att höra "du måste ta för dig mer" "du måste prata mer". Det gör verkligen bara saker ännu värre. Tro inte folk förstår vilken press det sätter på en.
Att människor dessutom mobbat dig för din blyghet blir jag riktigt arg av att läsa. Vad tusan för de ut utav att göra det?
Tycker du är extremt stark som kämpar och jobbar, fortsätt så!
Jag tycker inte att det är något fel på dig, jag har också vart blyg. Det är dom som mobbar och ser ner på människor som har något problem. Oftast så är dom avundsjuka. Det kanske inte är så konstigt för du är ju jättesöt 🙂 Ge aldrig upp.
Nej de som inte är blyga förstår inte alls hur det känns. De tro att alla kan ha samtal med precis vem som helst, men alla kan faktiskt inte det. Och det är synd att människor inte förstår detta. Alla är vi ju olika och så även med den socialaförmågan.
Jo ord som sägs till en fastnar tyvärr inombords. Oftast är den psykiska mobbningen värre är den fysiska tyvärr. Även om båda två är mycket allvarliga. Men ord som man hört om sig själv fastnar så lätt, i alla fall de negativa orden. Synd att det ska vara så, man borde lära sig att ta vara mer på det positiva som sägs.
Oj, vad jag känner igen mig! Jag är 24 år nu och har väl på något sätt slutit fred med att jag är som jag är, men på gymnasiet var det jobbigt. Hade inte en enda vän i min klass förrens sista året, och fick höra av klasskamraterna att "det är ingen som är utanför som inte vill vara utanför…". Jomenvisst. :-S De tyckte att jag var nonchalant (?) och högfärdig och att jag inte ville vara med dem. Medan jag kände att de bara tittade på mig som en idiot så fort jag sa något och jag passade aldrig in. Kram, kämpa på!
hej
Din blog er mycket interresant. Hoppas du kan legga inn en av dina erfarenheter på min sida så nordmennen får lese om dette 🙂 legg igjen din adress, så jag kan linka til din sida
Legg inn en av dina artikler på http://www.alternativmedisin.org
Det blir inte alltid som man tänk sig =(
Nej det är verkligen inte konstigt. Psykisk ohälsa är allvarligt och ingenting som ska töntas bort. Människor som säger så vet absolut inte vad det innebär. Är så störande när yngre personer säger att folk bara låtsas mår dåligt för att få uppmärksamhet. Tyvärr finns det ju vissa som gör det, med alla de andra som faktiskt mår dåligt då? Vad händer med dom?
Tråkigt det där att det ska behövas ett synligt blåmärke för att de vuxna runt omkring ska kunna ta mobbning på allvar. Och inte ens då ibland, många vuxna i skolvärlden är tyvärr alldeles för rädda för att våga ingripa. Men då har de hamnat på fel arbetsplats.
(sv) tacK 🙂
Jättecool header!
Kram 🙂
känner igen mig lite i det där..
Älskling, du gör aldrig fel <3 ily
Sv: Lite tråkigt :/ men hon kanske måste bli klar med skoluppgiften innan du kan få dom 🙂
Haha ja, jag är inte en sån som satsar allt för att vinna utan för att ha kul 😀
sv: HAHA, åh ja minns! <3
känner mig en aning relaterad till din fina text,
egentligen kanske man inte ska försöka göra alla nöjda,
det är så omöjligt det kan bli, va lite ego och försök göra dig själv glad först av allt, men "såra inte någon på vägen" liksom,
eller ahh.. vad vet jag 😮
det är precis likadant här, alltså.. lovar helt jävla identiskt, har också social fobi, är jätteblyg och pratar sällan irl. Jag har sån jävla press på mig, att passa in, vara framåt osv, men jag har varit mobbad i hela mitt liv och lärt mig av andra att jag är ful/dum i huvudet och massa annan skit. Det går inte att bara sudda ut sånt, som så många tror att man kan. x(
Det värsta är ju att ingen märker att an verkligen försöker duga, det är hemskt.. /: