”Sommaren är kort, det mesta regnar bort”

På Ilsa fick jag ett fint kort där de grattade mig i förskott och påminde mig om när jag ska dit igen, vi fikade istället för att bara sitta inne och trycka in en massa information och letade sedan fram lite blanketter. Ett rätt så trevligt möte helt enkelt, det är aldrig fel att bli bjuden på både glass och latte! Och som ni ser så är de fullt medvetna om min kärlek till katter, haha. ♥ Nu har jag sommarlov från både Mando, Ilsa och läkare så nu slipper jag dra iväg på en massa möten på ett tag.

Jag önskar att jag kunde jubla och glädje mig åt allt jag hinner med nu, men problemet är att jag inte hinner med något alls. Vad händer med tiden egentligen? Dagen hinner knappt gå innan kvällen har kommit och för många gånger kommer jag på mig själv med att jag knappt har gjort något alls. Junimånaden försvann med regnet, men förhoppningsvis kommer juli bli bättre. Men att skylla på vädret kanske inte riktigt håller längre. Det känns inte som att jag hinner göra något och jag känner mig alltid överdrivet stressad som att jag alltid är på väg till ett möte. Livet var så mycket enklare när man var liten och sommaren kändes alltid så lång. Jag hann med otroligt mycket, hade fullt upp om dagarna, träffade människor jämt och ständigt, badade varje dag och kunde koppla av tillräckligt för att bara hänga med kompisarna. Det kanske är så att jag har blivit gammal i förtid? ”Visst kom gärna över på saft och bullah, men stick efter en timme så jag kan ta en tupplur!” – När ska jag få vara tonåring egentligen?