Mars är en riktig stressmånad

Mars är redan på väg mot sitt slut och jag fattar inte hur det gick till. Jag har gått och tänkt att jag ska skriva att mars ska bli en stressig månad men det känns lite sent för det nu… Så istället får jag skriva detta; mars ÄR en stressmånad. Och jag hoppas verkligen att april blir lugnare.

Mars är en riktig stressmånad

Mars = Stressmånad

Så varför är mars en så stressig månad för? Jo egentligen beror det väl mest på min förbannade låga stresströskel. Det krävs inte särskilt mycket för att jag ska känna mig kvävd och ångestfylld. Nu blev det extra mycket stress med alla möten som jag har gått på och som jag ska gå på. Läkarmöte, möte med sjuksystern, 24-timmars blodtryckskoll på Hjärt och kärlcenter, 24 timmars EKG på fysiologilabbet, eventuellt sömnapnéutredning inne i stan och yadiyada.

Det jobbigaste är utredningarna för hjärtat och sömnapnén. Man får ju med sig en liten apparat så den ska ju lämnas tillbaks dagen efter. Därav blir 3 möten 6 istället. Och jag tycker det är jobbigt att binda upp mig till 2 saker på en vecka liksom. Klen som man är. Det är lite svårt att bli motiverad när man ändå känner sig säker på att de inte kommer att hitta något. Jag vet att det egentligen är rätt vettigt att utesluta sjukdomar och att det inte är helt onödigt. Ändå känns det just onödigt när man aldrig hittar fel.

Sist jag gjorde ett EKG 24 timmar gav det mig absolut ingenting. Jag fick aldrig reda på hur det såg ut. Allt jag fick var ett brev där det stod att det såg normalt ut men pulsen var ”lite” hög. Det här var runt 2011 då min vilopuls ofta låg runt 110 och hela min kropp skakade så att jag såg ut som värsta knarkaren med abstinensbesvär. Det hade ju varit schysst att kunna hitta ett sammanband om varför den blev hög och om den bara blev det under en viss tid eller när jag gjorde vissa saker… Men nej.

Min stressnivå är helt oproportionelll

Jag funderar på att skippa sömnapnéutredningen. Den ligger i stan och jag har aldrig varit där förut, vilket betyder att jag får ångest och går runt och oroar mig i förväg. Jag hatar verkligen att ta mig till ställen jag aldrig har varit förr. Min stressnivå flyger rakt upp i luften och blir helt oproportionell. Samtidigt känns det lite långsökt att utreda just sömnapné. Å andra sidan är det dumt att tacka nej när man väl får chansen. Som sagt är det bra att utesluta och det vore ju underbart om vi kom närmare att finna orsaken till min konstanta trötthet. Samtidigt kommer jag tappa hoppet lite när jag får höra att det inte är det som är fel.

Allt känns lite för mycket just nu

Utöver dessa möten kommer såklart allt annat. Ni vet, livet. Jag känner mig rätt uppbokad och trots att det inte är helt negativt känns det lite jobbigt. Jag är inte så tålig helt enkelt. Jag behöver lite tid till att pusta ut och komma ikapp mig själv på något sätt.

Jag hoppas verkligen att april inte kommer att bli en stressmånad den med…

 

Liknande inlägg

Dela på G+ ♥ Tweeta ♥ Dela på Facebook ♥ Pin It! ♥ Pusha inlägget ♥

Lämna en kommentar