6 av många bieffekter du kan få av din ätstörning

6 av många bieffekter du kan få av din ätstörning

Många av oss kämpar för att få den ”perfekta” kroppen.

Att vara tillräckligt smal, vältränad, att känna att man är duktig, äter ”nyttigt” och ”bra”. Det kanske handlade om 5 kg i början men i slutet kanske det blev 20 kg. Gränsen mellan att banta och ha en ätstörning kan vara hårfin. Det är lätt hänt att man sugs in mer och mer och fastnar i ett beteende där man fortsätter att kämpa för sin viktnedgång trots att man inte behöver det längre. Det sorgliga är att väldigt många som inte ens behöver gå ner i vikt på grund av hälsoskäl känner sig tvungna till det på grund av dagens ideal som sätter en sån hård press på oss alla. Men det största problemet är att vi aldrig blir nöjda.

Att hamna i ätstörningsträsket är alldeles för lätt, men att ta sig ut är svårare om inte till och med omöjligt för vissa.

När du sitter fast är det lätt hänt att du sitter kvar. Andra försöker dra upp dig men du släpper inte riktigt taget, varför? När man svälter sig och blir beroende av träning, bantningspiller, laxerande och kräkningar  börjar man ofta romantisera det hela för sig själv. I alla fall i början. Man känner sig stark när man inte har ätit på en hel dag och man får som ett rus när man hetsäter efter en långvarig svält. Ens ätstörning kan bli som en drog och ibland kan en del av en själv försöka få en att tro att man älskar den.

Man blir så besatt av sig själv och sin kropp att det ibland kan kännas som att det inte finns ett annat liv än det man lever. Att det är ens ända väg att gå. Många har nog känt rus, fått endorfinkickar och känt sig nästan hög under ätstörningens gång. Något som av någon anledning ofta tar över det negativa som man egentligen upplever mest. Att trötthet och huvudvärk är vanligt vet väl alla men jag tror inte alla förstår vilken skada en ätstörning (vilken sort det än är) verkligen kan orsaka en.


6 bieffekter du kan få av din ätstörning:

1. Om du spyr regelbundet förstör du dina tänder.

Om du redan har dålig emalj så behöver det faktiskt inte betyda att du måste spy 5 eller fler gånger om dagen utan det kan räcka med mindre än så! Ingen gång är bättre än en gång. Om du har otur kan du få permanenta skador. Vissa tänder kan till och med ruttna om du spyr för ofta under en lång tid. Det finns bulimiker som knappt har några tänder kvar på grund av att de har kräkts för mycket.

2. Du sätter saltbalansen i kroppen ur spel.

Något som är extremt farligt med att spy är att du kan förlora livsviktiga salter som finns i kroppen. Du kan få elektrolytrubbningar som leder till hjärtarytmier och i värsta fall hjärtstillestånd.

3. Vid svält går din kropp oftast in i svältläge för att kunna hantera bristen på näring.

Detta leder ofta till väldigt låg puls, lågt blodtryck som gör att du lätt svimmar, du blir lättare kall och börjar efter ett tag att frysa jämt. Blodcirkulationen blir väldigt dålig så det är inte ovanligt att fötterna och fingrarna känns som is och blir blå.

4. Svält kan orsaka benskörhet.

Vilket kan påverka dig för resten av ditt liv.

5. Laxerande och vätskedrivande kan skada njurarna.

Dessutom kan det påverka ditt hjärta och orsaka elektrolytrubbningar. Att använda laxerande för ofta och länge orsakar kronisk tarminflammation som med tiden orsakar förlust av tarmmotoriken och bestående förstoppning.

6. Du tappar mycket hår samtidigt som det slutar att växa.

Dina naglar blir sköra och huden blir väldigt torr. Vid en väldigt låg vikt kan du även få lanugohår eftersom att din kropp blir desperat efter att kunna hålla dig varm.

Är det verkligen värt det?

Spara

Dricker du dig tjock?

Dricker du dig tjock?

Dricker du dig tjock?

Under min tid som ätstörd har jag i nästan 4 år av dem varit helt fanatisk och besatt av att söka efter artiklar på nätet. När jag upptäckte hur mycket det egentligen fanns om kalorier, viktnedgång och träning blev jag glad och lättad. ”Äntligen kan jag bli smal”! Jag var naiv och otroligt lättpåverkad. Så länge det kommer en varningstext som skriker om hur tjock man blir av det ena eller det andra  så verkar vi förlora våra kritiska ögon. I den artikel som jag snott rubriken ifrån som finns på Aftonbladet , är endast vatten på den gröna listan. För bara ett halvår sedan kändes det logiskt men nu när jag har druckit läsk, saft, Oboy och latte nästan varje dag utan att ha blivit överviktig så börjar jag inse hur fånigt det egentligen är. Ska vi verkligen känna oss tvungna att bara få dricka vatten förutom på helger då kanske en burk läsk eller en öl är okej? Hur tråkigt är inte det?! Om jag älskar cola ska väl jag få dricka det när jag vill utan att få ångest och skuldkänslor? Det tycker i alla fall jag.

Jag har läst MÅNGA liknande artiklar på bland annat Aftonbladet. Det jag blir mest förbannad över är det faktumet att de ofta ”glömmer bort” att att skriva UTÖVER ditt dagliga intag. Ibland skriver det in det men de gör det oftast väldigt luddigt, vilket får många att ta det alltför bokstavligt. Förr brukade jag hålla mig från att äta någonting alls i 3 – 4 dagar i sträck bara för att jag skulle få dricka en latte med lättmjölk 1-2 gånger utav dessa dagar. Trots att jag tränade 1-3 timmar nästan varje dag. Varför? Jag blev så nojig att jag trodde att en liten latte skulle få mig att gå upp 10 kg. Om man redan har problem med självförtroende och mat så kan sådana här vikttips få farliga konsekvenser. Har de som skriver sånt här ens en tanke på hur mycket det kan påverka andra?

Det är inte farligt att dricka något gott under dagen! Ett glas Cola till maten kommer inte att påverka din vikt i huvudtaget och ett glas juice eller ett glas Oboy till frukost är bara bra. Visst, du kan gå upp i vikt om din kropp förbränner 2500 kcal varje dag medan du alltid äter 4000 kcal. Men om du faktiskt inte har någon övervikt som påverkar din hälsa så är det inget att bry sig om. Dessutom måste jag poängtera att våra kroppar är fantastiska! Om det är en eller två dagar i veckan som du äter mycket mer än vad du förbränner så händer det inte så mycket. Det jämnar ut sig med tiden. Tänk logiskt! Hur skulle jag annars någonsin kunnat haft en anorektisk vikt om jag varje vecka har haft minst 3 dagar där jag har ätit 10 000 kcal eller mer?

Stirra er inte blinda på kaloriinnehållet och lita inte fullt ut på det du läser på nätet och i tidningar!

 

Bulimin ska inte få styra mitt liv längre

Idag var kanske den sista dagen som jag åt på min Mandometervåg. Det känns både skrämmande och bra samtidigt. Jag själv kan inte lita helt på att jag kan mäta upp normala portioner ännu, men min behandlare tror på mig och det får mig att våga försöka. Förra veckan tog jag bort måtten som jag använt till att mäta upp dryck och dylikt och det har faktiskt gått bra. Det går väldigt snabbt framåt nu helt plötsligt. Jag har gjort många framsteg under min tid på Mando och har börjat lära mig mer och mer att äta det jag vill och är sugen på. Det är fortfarande svårt och ångestfullt att leva i den här större kroppen som jag har fått men det känns som att jag sakta börjar lära mig att acceptera den. En låga har tänts inom mig och nu vill jag kämpa för mig själv och min egen skull, inte för att jag känner mig tvingad. De dömande tankarna kommer nog att följa med mig länge till men nu efter 19 år sätter jag ner foten och drar min gräns. Jag tänker inte låta ätstörning fortsätta att förstöra mitt liv.

Empty on words

Har försökt att sitta ner och skriva i några timmar nu men inga ord verkar vilja komma ut. Nu sitter jag och försöker igen, tänker och anstränger mig för att kunna komma på vad jag vill förmedla och hur jag ska formulera mig. Men det är svårt. Speciellt nu när jag känner mig så sprängfylld av andra störande tankar som sitter i vägen när jag försöker att fokusera mig. Så fort en mening är avklarad kommer ett virrvarr av ord och halvklara meningar upp framför ögonen på mig som avbryter varje ny tanke jag får. Det har hänt en del de senaste dagarna men det har varit svårt att förmå mig till att skriva om dem. Inte för att de är så speciellt jobbiga, utan för att jag ständigt avbryts av mig själv om och om igen.

Just nu ligger jag i sängen på Mando och vilar i det trygga värmerummet. Idag är sista gången på ett tag som jag får vara här hela dagen. Nu ska jag bara vara i vilorummet knappt en timme efter frukost och lunch. Imorgon måste jag börja sitta i allrummet större delen av dagen för att träna upp sociala färdigheter samt försöka hålla mig vaken så att jag känner mig piggare. Om det hjälper på något sätt att sitta där och skämmas bland alla ögon tvivlar jag på. Senare idag kommer mamma hit för att prata med min behandlare om hur det gick på min sexveckorskontroll. Enligt honom gick det jättebra på blindmåltiden och allt men enligt mig var det en katastrof. Istället för mina 300g la jag upp 500g mat och min mättnadskänsla var nästan helt obefintlig under hela måltiden.

När det var avklarat var jag fortfarande hungrig och ville ha mer. Om det fanns mer i matlådan skulle jag har gjort det. Aja, om han är nöjd så måste jag ändå göra någonting rätt så jag försöker skuffa undan alla tankar och skamkänslor som jag fick efter den lunchen. Viktångesten är lika hemsk som vanligt och jag känner mig verkligen gigantisk, men tydligen är min kropp fortfarande i sin reperationsfas och en del viktuppgång återstår. Jag blev uppriktigt förvånad när han sa att jag ännu inte har nått målvikten och ska upp lite till. Betyder det att min ögon ljuger för mig eller att jag måste stå ut med att bli ännu mer ”fet”? Jag vågar inte ens tänka på hur jag kommer må när sommaren kommer.

Tabu, tvång och förbud

Gårdagens middag gick bättre än förväntat. Det var svårt att gissa sig fram till vilken storlek på portionen jag skulle ta men jag tror och hoppas att jag lyckades ta någorlunda rätt mängd. Eftersom att jag inte vill att pappa ska veta om mina matproblem och att jag går på en ätstörningsklinik kunde jag inte ta med mig vågen så jag fick försöka gissa mig fram istället. Det kändes rätt bra för jag blev varken överdrivet mätt eller sjukt hungrig, hungrig var jag fortfarande men det är jag ju alltid så det kan jag inte riktigt gå efter. Visst, jag kanske borde ha tackat nej till den där vidriga rom och colan som gjordes lite väl stark för min smak men jag kände att jag behövde något för att lugna mina nerver. Jag kan ha överskridit lite med kaloriintaget under middagen men jag tror inte att det blev för överdrivet. Det gick rätt så bra att prata med honom också, jag såg till att diskussionerna höll sig till kallprat om sl, mat och vädret så att inget känsligt skulle komma upp. På kvällen gjorde jag ännu en fobiutmaning och åt en Delicatoboll och drack en burk cola tills kvällsmål. Tyvärr så kunde jag inte riktigt njuta av det som jag aldrig kan göra på vardagar då det helt enkelt går emot mina principer. Jag har småätit och hetsätit på vardagar förut men jag har aldrig kunnat njuta av det då jag har förbjudit mig själv till det. Det är svårt att förklara men det är absolut inte samma känsla som att äta på helgen då det är mer okej. Ärligt talat fattar jag inte själv alls hur jag tänker.

Idag har jag ätit pannkakor med sylt och grädde till lunch som en till utmaning. Första tuggan var god men sen kom de psykiska spärren som skrek att sådant äter man bara på helger. Än en gång kunde jag inte känna mig tillfredsställ med det jag åt. Jag har insett nu att mycket av ätstörningen är baserad på principer och förbud från uppfostran jag tog åt mig alltför hårt. Så fort något sött har förekommit på en vardag har det varit fyllt med skam och skuld eftersom att det är så tabubelagt för mig. Kalorierna skrämmer mig men mina tvång är värre och är det som är mest svårt att komma över. Då kanske det inte är så konstigt att jag har fått överslag så många gånger och hetsätit när det är så otroligt laddat som det är. Det läskiga är att trots min viktuppgång äter jag mindre kalorier per vecka än vad jag gjorde innan jag började här. Jag och min behandlare räknade ut hur mycket kalorier jag fick i mig per dag under en vecka om man slog ut allt som allt jag hade fått i mig. Vi tog en någorlunda ”bra” vecka där jag åt 500 kcal om dagen i 4 dagar och sedan hade hetsätningar 3 av dagarna (Om ni bara visste hur sjukt mycket man kan få i sig under en hetsätning…). Resultatet blev att jag då åt lite mer än 4000 kcal om dagen (om man räknar hela veckointaget och slår ut det dvs.), alltså nästan dubbelt så mycket som jag äter nu. Och det var en bra vecka… helt sjukt. Nu räknade vi inte med kompensatoriska beteenden som t.ex. träning men ändå, det känns fortfarande rätt stört och konstigt. Att jag inte insåg det tidigare.