Katthemmet i Vaxholm
Cat blues
Jag och gamle goa Arne. ♥ Ibland är det inte det minsta lätt att jobba på ett katthem. Speciellt inte när man kärar ner sig i så många och inser att nej fan, jag kan ju inte ta hem alla. Visst blir en del av en glad när kissarna äntligen hittar sitt perfekta hem men en annan del vill att de ska stanna kvar på katthemmet för evigt. Just nu har jag fallit rätt hårt för en riktig snygging vid namn Cato. Han är en sån där katt som tar huvudbuffar till en helt ny nivå och som antingen hänger över din axel eller som klättrar upp och lägger sig på din nacke. Hur kan man motstå det?!
Bli inte förvånade om jag blir en riktig crazy cat lady och dör som singel med 60 katter ute i skogen. Det känns inte som en helt främmande framtid… Den här ”charmiga” bilden ligger förövrigt uppe på katthemmets hemsida nu. Det börjar sakta sjunka in att jag faktiskt är anställd på riktigt. Hur gick det till?
Vinter, vår, nej vinter, fast jo vår… fast nej
Hey spring, where did you go?! Den här snön känns ju inte ens i närheten av okej. Speciellt inte när det gör så att bussen blir över 20 minuter försenat för att sedan fastna i evigheter bland flera andra bussar ute på skogsvägen. Förra veckan var det ju till och med 12 grader och nu det här?! Nej nu får våren komma tillbaks PÅ RIKTIGT så att jag kan fortsätta att må så bra som jag har gjort den senaste tiden. Jag har haft så mycket energi, varit mer social än vanligt och inte känt mig så jäkla deprimerad.
